carlemar

Jävlar i min låda vilken helg! Begav mig i fredags till Göteborg för att spendera lite tid med gamla klasskompisar från Nyköpings-tiden. Jag och Jonas inhuserade oss hos David som var den bästa värden man kan tänka sig! Fredagskvällen blev ganska lugn och vi åt och drack i goda vänners lag på hemmaplan. Lördagen sparkade sedan igång med skivmässa på Kåren och jag lyckades fynda två Dave Matthews-plattor för 20:-/st. Väl investerade pengar! Sedan hade vi ett monsterjam i gängets replokal och fick leva ut våra vulgäraste musikaliska sidor. Mycket nöje! Kvällen fortsatte sedan med ett besök på Kontiki och senare Nefertiti, tills vi blev alltför sömniga och vinglade hemåt. Var lite tråkigt att åka därifrån idag och det blev inte bättre för att jag satt innanför en sovande herre som lyssnade på Bruce Springsteen på hög volym. Detta gjorde att jag fick stå ut med både en fastande mage och en överfylld blåsa tills han vaknat. Ganska skönt att vara hemma nu iallafall. Snart sängdags.. Godnatt!

Nu sitter jag här i stillheten och sipprar på ett glas vin. Kvällen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt mig en stillsam kväll med några tända ljus, lite vin och mina böcker som enda vittne. Min tänkta kväll hann knappt börja förrän Sanna hörde av sig och frågade om jag vill komma över på en liten filmkväll. Jag tackade bestämt nej och sa att jag behövde plugga. Det tog inte många minuter innan jag började vela och kände hur överskattat "kvällar för sig själv" är. Så jag gick dit och det ångrar jag inte en sekund! Vi såg någon skum japansk film, men det var efter filmen galenskaperna bröt ut. Då skulle Linn plocka fram sina "intim-spel" och de obekvämaste av obekväma frågor kom på tal. Som enda kille i rummet så utsattes jag för brutal terror och de flesta frågorna riktades mot mig. Fast det är lugnt, det bjuder jag på! Nu måste jag sova. Försöker ju vrida tillbaka dygnet en aning. Det går sådär...

Läste förresten på löpsedlarna idag att en kvinna hade "spelat bort 600 000 kronor på ett av statens kasino". Jag läste aldrig artikeln, men vad fan är det frågan om?!? Det är väl för fan inte statens fel att hon är dum nog att spela bort en sådan summa pengar? Lite får man faktiskt tänka själv.. Går inte att beskylla staten för allt här i världen!

Skön dag idag. Försöka få lite rutin över vardagen så jag har börjat kräla mig upp klockan nio även när jag inte behöver. Känns dumt att sova bort värdefulla timmar av dagen. Läste och pluggade det mesta av förmiddagen och baljade i mig kaffe. Sen drack jag ännu mer kaffe med Sanna på stan och hade det jättemysigt. Kände mig ensam i söndags, men när jag tänker efter så finns det många här i stan som jag tycker jättemycket om. Wachen, Fredrik, Patrik, Sanna, Gabbi, listan kan göras lång. Det är jag tacksam för! Sen gick jag på introduktionsmöte med Kast. Tror inte jag behövde vara där egentligen, men det var kul att träffa lite sköna människor. Ska försöka sova snart är tanken, men jag är fortfarande helt "stissig" av allt kaffe! Ska ge det ett försök iallafall...

Har inte hänt så mycket idag. Har mest gått runt och varit trött. Jag passade på att gå en runda förbi Skivlagret innan skolan och kunde inte hålla mig från att köpa en live-dvd med Tori Amos. Måste ju passa på innan det stänger. Det var verkligen värt varenda öre. Mer egentligen. Jag satt som förtrollad i mer än två timmar med glansiga ögon, och tid och rum tycktes upphöra. Finns få som kan beröra mig som henne.

Den här dagen har varit jobbig. Har varit ute och gått långa promenader och känt mig liten. Det är första gången jag känt så sen jag flyttade hit och jag antar att det är ett bra tecken. En deppig dag på ett halvår är ju trots allt inte speciellt farligt. Lyckligtvis så mynnade alla ångestladdade tankar ut i någonting positivt. Den förvandlades till en djup tacksamhet. Jag började tänka på hur mycket saker här i livet som man inte fått välja, men som ändå blivit så fantastiska. Jag tänkte på att ingen har fått välja sina föräldrar, var man blivit född eller vilka psykiska och fysiska egenskaper man berikats med. Att få växa upp med två föräldrar, som mina, i ett tryggt land som Sverige är få förunnat. Tänk bara på barnen som växer upp i Gaza idag. Jag är så extremt tacksam över detta, så att det nästan är skäl nog för att bli religiös. Men jag vet bättre än så. Farfar, du kan vara lugn.. Jag tänker inte bli präst. Jag tror bara på livet!

Nu sitter man här igen i gränslandet mellan död och levande. Blev lite för hög promillehalt i blodet igår. Men jag hade galet kul fram till att jag förlorade alla mina mänskliga egenskaper och förvandlades till ett djur. Men som sagt så var det en riktigt bra kväll, och vad kan det annat bli när man har sina bästa vänner runt sig? Alexandra var här och det känns tomt nu när hon åkt. Det finns få saker som jag hatar mer än när hon åker ifrån mig. Känns lite tungt också att hon ska bo så långt här ifrån ett tag, men det löser vi på något sätt. Nu har jag ju en anledning till att se Norge! Hon är viktig för mig. Lika viktig som luften jag andas. Jag vet att det där lät onödigt högtravande och poetiskt, men ibland så räcker inte det vanliga språkbruket till. Man kan inte längre säga att något är rött, fult, bra eller dåligt. Det krävs något mer. Jag antar att det är därför poesi finns. Hon är min bästa vän. Hon vinner.  

Varför ska vi svenskar envisas med att uttala våra namn på engelska när vi talar med andra engelsktalande? Det måste ju bara ha med den svenska inställsamheten att göra! Hur många amerikaner skulle komma till sverige, lära sig svenska och säga: Hejsan, mitt namn är Bruse (Bruce)? Det finns ingen anledning att presentera sig med ett namn som man inte heter. Jag heter Jonathan, och inte som i spanskans "schonatan" eller engelskans "djånnathan", och behöver därför inte presentera mig så. Men ändå så gör jag det ständigt då jag presenterar mig för alla nya utbytesstudenter i min korridor! Det är intressant att man i samma andetag som man presenterar sig som en man med amerikanskt namn påstår att amerikaner är feta idioter som man inte vill likställas med. Jag antar att det bara är att förlika sig med tanken om att de flesta svenskar (inklusive mig) direkt eller indirekt åtar sig en rad amerikanska attribut. Jag tänker iallafall forsätta att presentera mig som "djånnatan", det låter lite coolare så!

...så har jag fått påbörja det jag egentligen kom hit för. Kursen i religion är nu i full gång och ingen är lyckligare är jag! Är så himla skönt att kunna få ett avbrott fån utvecklingspsykologi, ekologi och yrkesetik och istället kunna inrikta sig på något jag verkligen brinner för. Jag är som bäst ingrottad i en bok om hinduism och asiatiska religioner är verkligen fascinerande. Tankebanor som skiljer sig mycket från de västerländska och nya infallsvinklar och förhållningssätt till världen. Nu ska det minsann bli ordning på pluggtorpet igen och jag ska verkligen ge den här utbildningen alla chanser den vill ge mig och lära mig allt den har att förmedla!
   En bok jag beställt sedan länge damp förresten ner i brevlådan idag. "Damp ner" är i och för sig att romantisera det hela då den i själva verket pressades ner av brevbäraren. Boken, som innehöll lite transkriptioner på Steely Dan-låtar, hade fullkomligt mosats ner i min lilla brevlåda och är i ett fasligt skick. Jag mejlade genast företaget och lämnade ett litet klagomål och bad dem att fundera på andra fraktmetoder i framtiden. Det hela slutade med att jag slapp frakt- och fakturaavgiften. Fast boken är fortfarande knölig. Jaja, det händer värre saker i världen...
   Jag har suttit ganska många timmar ikväll med ett solo som jag precis skickade in till en tävling. Ska vinna mig en gitarr tänkte jag. Gå gärna in och rösta på: http://www.crafton.se/solomania/

Ha det gott så länge! /Jonathan

Efter att plöjt igenom årets Guldbagge-gala på svt:s webb och vältrat mig i mina söndagliga laster (chips och annat som gör mig ont) så bestämde jag mig för att gå en lååång promenad. Jag bestämde mig också för att lämna min iPod hemma och istället låta tankarna flöda fritt och ostört. Det känns som att mitt liv har gått på något slags auto-pilot det senaste och jag tar mig allt för lite tid till att reflektera och planera. Jag traskade iväg och tankarna var tröga i början och fantasin var rostig och sen länge förpassad till ett mörkt hörn av hjärnan. Efter ett tag så började det ploppa upp lite lösryckta och osammanhängande funderingar, och till slut så började jag att reflektera över det liv jag skapat och nu tvingas leva i. Jag började fundera över alla drömmar jag har och alla sidor av mig själv som jag så sällan plockar fram. Det konstnärliga och skapande är något som jag skulle vilja ägna mer tid åt. Jag skulle vilja se mig själv som musiker, författare, skådespelare, poet, komiker... Listan kan göras lång! Problemet är bara att jag inte gör någonting för att förverkliga något av det jag nämnt. Men det ska det tamejfan bli ändring på! Jag tror att roten till mitt uteblivna skapande är att ingen lyssnar. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att folk inte vill lyssna, utan bara så enkelt att jag inte bett dem. Jag kanske borde bli bättre på att visa upp det jag skapat för att på så vis känna att det är värt det. Jag har iallafall bestämt mig för att börja göra mer utvecklande saker och kanske skippa alla timmar jag lägger ner på Facebook och annat tidskrävande. Det får bli mitt nyårslöfte!

Dagens fundering: Varför uttalas terapeut, "terapeft"?? 

Ni vet den där känslan när man inte riktigt kan lita till sitt eget omdöme, utan måste fråga någon annan för att befästa sin egen uppfattning. Var den där killen/tjejen som gick förbi snygg? Var den här filmen intressant eller bara konstig? Går den här utgågna mjölken att dricka? Man vågar inte riktigt förlita sig på sin egen åsikt, av ren och skär rädsla för att uppfattas som avvikande eller underlig. Svensken är ett kulturellt flockdjur och individualism och nonchalerande av normer är inget man öppet vill hänge sig åt. Inte många lyckas slå sig fria från detta, och jag är inget undantag, men det är här du kommer in i bilden! Jag behöver nämligen lite rådgivning och vill veta hur du ställer dig till följande etiska dilemma: Jag fick i julklapp av min bror en poster, föreställande Homer Simpson och hans "Spiderpig" som han sjungandes låter vandra i taket. Den sitter just nu på insidan av min badrumsdörr, men jag ställer mig tveksam till hur "okej" det egentligen är för en lärarstudent som förväntas vara ett attraktivt val på den rådande singelmarknaden. Kommer jag kliva över nördgränsen med flera kilometer eller är det inget att skämmas över, och framförallt en vänlig gest mot min bror? Förslag och funderingar är välkomna!

Låg vaken inatt och hade stora problem med att somna. Det slutade med att jag låg och funderade på raggningsrepliker som definitivt inte lär funka på krogen:

"Tjena, citronen, står du här och surar!"
"Tja, bruden! Jag har släkt!"
"Hej, gullet! Jag klär i rött!"
"Tjena, snygging! Jag ska bara gå på toa, vill du vakta min hink?"
"Hej, min bror är bra på att hångla"

Undvik dom och glöm inte att ha kollen på carlemar.blogg.se!

Sitter och småler lite för mig själv när jag tänker tillbaka på helgen som gått. Den stora händelsen var givetvis besöket i Köpenhamn, men det ska jag återkomma till senare.. I fredags kväll så anordnade vi en stillsam och extremt trevlig "dansk afton" hemma hos Elina, för att riktigt komma i stämning inför lördagen. Vi åt pölse, drack Tuborg och lyssnade på danska klassisker. Kvällens absoluta höjdpunkt måste ändå ha varit när jag slet fram gitarren och vi alla skrålade med till "Vi er röde, vi er hvide" (ingen aning om det stavas så). Efter en lång bussresa tidigt på lördagsmorgonen så nådde vi slutligen Danmark och Köpenhamn. Vi möttes av ett regningt danskt klimat, som oturligt gjorde hela dan lite mindre mysig än förväntat. Dagen spenderade vi mestadels på Tivolis julmarknad, men vi hann också med en middag på Ströget och lite alkoholhandel. Bussresan hem var mycket, mycket trevlig och vi drack och talade om allt mellan himmel och jord (dock handlade ganska mycket om okristliga frestelser mellan man och kvinna). Kvällen avslutade några stycken av oss på Kåren, men vi blev inte så långlivade efter den påfrestande dagen.
   Idag, söndag, så har jag lyckats komma i lite julstämning och fått upp det lilla julpynt som jag har i lägenheten. Nu har jag också tänt alla mina ljus här inne och mysfaktorn är total! Livet hade varit perfekt om jag inte helt huvudlöst hade lyckats hälla ut hela min dagliga matranson i vasken.. Jaja, shit happens.. Nu ska jag iallafall mysa vidare med pepparkakor och julmusik! /J 

Visste inte riktigt vad jag gav mig in på när jag klev på bussen som skulle ta oss till dagens exkursion. Allt jag visste var att vi skulle få en dag som förklarade "röda och gröna trådar genom naturen" och jag borde anat att detta inte var min kopp te. Vi färdades in i Nybro och Orrefors skogar och stannade till vid olika "sevärdheter" och fick så kallade fältföreläsningar. Detta var en god påminnelse om varför jag valde samhäll istället för natur på gymnasiet! Var längesen jag var så uttråkade som idag och jag kan inte förstå tjusningen i att plocka löv, kottar och mossor. Föreläsaren talade som en påtänd Bosse Bildoktorn och jag är imponerad över hur man kan vara så passionerad över ett så tråkigt ämne. Man byggde ju inte städer för intet. Som civiliserad människa så finns inget behov för skog, natur och miljö! Parkeringsplatser, skyskrapor och Lidl är min melodi! 

Har en liten bubblande känsla inom mig nu som jag inte kännt på flera år. Känns typ som att mössen från Askungen sjunger i min mage. Helknäppt! 

Har redan efter mindre än en veckas högskolestudier redan lyckats presentera mig som nörd, klassens "ljus", fjäsko... You name it! Igår (onsdag) så gick jag på en föreläsning i en stor, stor sal, med säkert över hundra elever, och lyssnade intresserat om skolans framväxt genom historien. Man skulle ha läst ett kapitel på cirkus femtio sidor inför föreläsningen för att få lite "kött på benen", och detta hade jag gjort mycket ingående. När föreläsaren kommit fram till 1900-talets skola så berättade hon att man i nionde klass delades upp i nio mindre grupper varav endast två kunde gå vidare till gymnasiet. Av någon outgrundlig anledning så drog jag mig till minnes att jag läst att det bara var EN grupp som fick söka in till gymnasiet och började genast slå i min bok. Mycket riktigt så var så fallet och jag började nervöst fundera på om jag skulle våga räcka upp handen och ifrågasätta hennes snedsteg. Det var ju trots allt sjukt mycket folk i lokalen! Jag drog till sist på mig både mod och uppmärksamhet. Min rättelse mottogs gladeligen av läraren som berömde mig för att "inte bara sitta och matas med kunskap utan också ifrågasätta och kritisera. Vg direkt!", sa hon. Att jag lyckas memorera en så pass obetydlig grej och att jag sedan rättar föreläsaren i hennes ämne måste antagligen framstå som synnerligen nördigt och jag undrar hur resten av klassen betraktar mig nu. Men, men.. Jag hoppas att de förstår att jag bara hjälpte dem från att lära in felaktiga uppgifter!

PS. Jag hade visst haft en konversation med "Wachen" igår (skitfull) (jag alltså) och skrivit: "Jag är julafton. Jag ÄR julafton"! Storhetsvansinne??

Som framtida religionslärare så har jag filosoferat mycket kring livets essänser och nu kommit fram till att en helt ny religion borde se dagens ljus. Jag tror inte att man nödvändigtvis måste vandra den åttafaldiga vägen eller meditera i timmar kring filosofiska frågor för att nå nirvana. Nej, ibland så räcker det bara att äta en riktigt god tonfiskröra och lyssna på Tori Amos! Man går upp i sjunde himlen direkt och jag lovar er att min religion ger snabba och tydliga resultat. Inga restriktioner gällanda alkohol eller sex, bara tonfiskt, Tori Amos och goda vänner. Då kommer livet att med ens kännas meningsfullt och inspirerande! Jag lovar!

För övrigt så badade jag igår på ett ställe som hette "kattrumpan". Knasigt! Än knasigare var att två i min grupp helt ogenerat (och nyktert) näckade och visade upp sig i sin fulla prakt. Sen hade jag en jättetrevlig helkväll på "kåren" och hade skitkul med en av mina faddrar! Good times!

Börjar på allvar fundera på att verkligen göra något åt min otroligt pinsamma fobi för fåglar. Jag betedde mig otroligt underligt idag när jag vandrade i slottsparken och gång på gång stannar hastigt och slänger mig från sida till sida på gatan för att i största möjliga mån lyckas undvika de fjäderprydda, små djävlarna. När jag inser att folk faktiskt stirrar på mig med de mest underliga blickar så inser jag hur lustig jag måste se ut! Som sagt... Måste göra något åt saken, för nu börjar det gå över gränsen! 

Har även hunnit besöka Kalmars otroligt välsorterade skivbutik och botaniserat bland de många och långa hyllorna. Köpte Katie Meluas "Call off the search" och Tori Amos "Scarlet's Walk", som båda visade sig vara riktiga fullträffar! Särskilt Tori Amos-plattan var något utöver det vanliga och lär spelas friskt i min lilla studentlya!

Ska snart ha en riktig myskväll med tända ljus, te och min gitarr. Ska försöka skriva lite nytt material till mitt nystartade projekt med Alexandra. Känner mig riktigt inspirerad och hoppas att j

Sitter nu återigen med en öl i handen...själv! Ska snart ge mig ner på Kalmars gator och möta upp mina studentkollegor för att gemensamt gå till veckans stora "happening": Garden Partyt!! Hade kännts otroligt inspirerande om inte mina klass"kompisar" varit så förbannat tråkiga och socialt inkompetenta (oops, det här kanske inte är så bra att skriva i en offentlig blogg??). Men jag får väl i vanlig ordning spendera den största delen av kvällen med mina faddrar som så snällt tar hand om mig mitt i studentvimlet. Men, men.. Inställning brukar vara A och O när man ska ut och partaja, så jag väljer att se positivt på saken!

Tänkte att jag ska försöka skriva här så fort det händer något i mitt liv och ser detta som ett steg i min terapi mot den totala ensamheten här i Kalmar!