Facebook
Ni vet känslan av att vakna ur en elak mardröm och inse att räddningen bara fanns ett ögonlock bort. Ett tillstånd som verkade sant byts ut mot ett som är sant. Åter till en säng och fyra väggar. Mitt ögonlock for precis upp och jag blev varse om mitt märkliga beteende. Som att äta av kunskapens frukt och inse att man är naken. Varse om ett beteende jag delar med många. Just i det ögoblick då jag loggade in på Facebook och tänkte fylla min statusrad med "äter blodpudding och bacon", så insåg jag hur långt det hela har gått. Om man inte ens kan äta blodpudding utan att dela med sig av den informationen... Visst, hade jag slaktat grisen själv och knådat samman två härliga blodpuddingslimpor på egen hand så kanske att jag hade varit aningen stolt och velat låta världen få höra, men ICA:s färdigpudding för 8:90:-? Jag kan inte tänka mig något mer ointressant, men för en sisådär tio minuter sedan så lät det helt rimligt. Alla vill veta. Alla bryr sig om. Oavsett vad. För det är väl det allt går ut på? Kärnan i Facebook. Att någon ska bry sig. Att någon ska "gilla". Inget är för litet för att dela med sig av. Inget för stort. Bara någon bryr sig. Kan vi inte börja ringa varandra igen? Kanske till och med kramas lite? Äta blodpudding tillsammans? Visa att vi gillar varandra utan att behöva säga det. Kan vi inte äta frukten tillsammans? Så att vi ser att vi är nakna.
Söndag
Jag tror att folk är som mest kära på söndagar. Kära i varandra. Kära i sig själva. Därför går jag alltid en lång kvällspromenad just på söndagar. För att få en glimt av den. Kärleken. Folk håller varandra i handen. För på söndagar behöver man hålla någon i handen. Det är när man förtjänar den som minst, som den värmer som mest. Handen. Jag kan inte låta bli att kika in i folks fönster. Söndagar är mjuka kuddar och stora koppars högtid. Det märker man när man kikar. De stora kopparna är fyllda till bredden med kindrött te. På söndagar behöver man te. Behöver bli lite varm. Behöver någon att dela den med. Värmen. Jag brukar ringa mamma på söndagar. För på söndagar behöver man en mamma. Behöver världens bästa mamma. Det har jag. Pilutta er!
Vill också passa på att tacka alla som gjort den här helgen precis så galen som en helg kan bli! Bra musik, kall öl och minnesvärda diskussioner.. Kan man ha det bättre? Rätt svar är nej!
Over and out! /J
What a day!
Tänk om man hade vetat att den här dagen skulle bli så fantastisk. Då kanske man hade ställt alarmklockan lite tidigare och inte snoozat bort en enda sekund. Dagen började med några tvättmaskiner och några koppar kaffe. Det är lite underligt, men är det något jag verkligen tycker om så är det just att tvätta kläder. Jag vet att det kanske inte är just själva tvättandet som är så fantastiskt, men allt känns värt det när man får trycka ner näsan i en nytumlad tjocktröja. Det finns något som väcks till liv inom mig när jag förstår att jag återigen kan välja bland mina favoritplagg. Jag tvättar för sällan. Jag vet. Nog pratat om tvätt.
Sedan hade jag ett något mindre givande möte med personalen på högskolans musikavdelning. Men det väljer jag att bortse ifrån, eller kanske snarare se positivt på. Jag tror att allt kommer att lösa sig fint, utan att gå in på detaljer. En av dagens toppar var repet med Jonas inför fredagens pubspelning. Kan bara sammanfatta med ett ord: "feeling". Vi har något jag och Jonas och detta "något" växer verkligen varje gång vi spelar. Hoppas det kan fortsätta växa och bli precis så stort som man inte vågar hoppas på. För det kan det nog bli en dag!
Om inte dagen var bra nog redan innan så fick jag träffa min mamma också! Konferens i Kalmar och några timmars ledighet resulterade i en trevlig kvällspromenad genom stadens tomma gator. Det var fint. Det var hemskt fint.
Mycket kärlek, Jonathan
Anders Svensson i mina drömmar!
Drömmar. Ett av de forskningsområden som är absolut svårast att fastslå något kring. Visst finns det teorier. Men inga svar, som med så mycket annat som rör det mänskliga psyket. En freudian skulle hävda att drömmar allt som oftast har en betydelse och jag är beredd att hålla med. Men. Det är bara det att drömmar har en tendens att kasta in små detaljer som blir oerhört vanskliga att förklara på ett logiskt sätt. Jag drömde till exempel inatt om att jag satt i ett omklädningsrum inför en fotbollsmatch, men aldrig blev kvar. Klockan tickade. Lagkamraterna ropade. So far, so good. Detta är garanterat en avspegling av mina uppfuckade dygnsrytm som gör att jag bara inte kan komma ur sängen på morgnarna. Men. Från duschen kliver plötsligt Anders Svensson, landslagspelaren, in (fullt påklädd i svenskt matchställ). Det märkliga är att han säkert inte är längre än 1.20 m och har ett ansikte som jag skulle säga var ungefär elva år gammalt. Människan som står framför mig har inga som helst likheter med realitetens Anders Svensson. Men det är han. Det bara vet jag. Detta får mig att vilja utbrista i ett: Say what?!? Skulle vara intressant att fråga Sigmund F om vad detta ska betyda. Vad tror ni?
Kanske
Kanske
var det de två svanarna som simmade längs den skimrande Systraströmmen
som fick mig att le
Kanske
var det det unga paret som hand i hand vandrade mot solnedgången
som fick mig att vilja skriva en dikt
Kanske
var det den hårda kvällsvinden
som fick det att tåras i mina ögon
Kanske
var det alla dessa kansken
som fick mig att känna den stora kärleken
En djup dykning
Fick min hjärna rejält tillskrynklad under gårdagens lektion. Introduktion i religionsfilosofi. När jag klev över klassrumströskeln och ut i verkligheten så visste jag inte längre om det var verkligheten jag såg. Kan man veta något utan att tro? Kan jag veta att Gustav Vasa har bott på Kalmar-slott? Jag kan välja att tro på de historiker som hävdar det, men...har JAG bevis? Kan jag veta att jag är 21 år gammal? Jag kan välja att tro på min mamma, men...kan jag VETA? Man blir lätt lite snurrig i onödan. För jag vill påstå att det är fullständigt omöjligt att fungera som människa om man inte får säga sig veta något som man inte vet. Då vet man ju plötsligt ingenting. Man skulle visserligen kunna argumentera för att fysisk smärta är sann. Men det blir ju lite svårt att övertyga läkaren om att hjälpa dig om han måste ha vattentät bevisföring för att det du säger är sant. Det blir lite svårt för domaren att döma en mördare eftersom han inte personligen bevittnade mordet. Jaja, ni hajar grejen.
Jag gick iallafall precis en promenad för att lufta mina tankar och ben. Efter diverse cirkeltankegångar så stannade jag en stund vid tanken om den fria viljan. Den fria viljan åberopas ju väldigt ofta för att förklara varför människor handlar ont, men den tas sällan upp när människor gör bra saker. Då är det oftast tal om gudomligt inflytande eller dylikt. Men om man ponerar att Gud aktivt deltar i våra liv och besvarar böner och straffar de som är ogudfruktiga, är det då andligt korrekt av en läkare att bota någon som blivit sjuk. Om man antar att sjukdomen är något slags Guds straff. Kan en god handling ses som god i denna världen, men inte i den andliga.. Jag vet att mina tankar inte är helt vattentäta, men det var så mina tankegångar gick iallafall. Det finns sannerligen mycket man kan grubbla över om man tar sig tiden!
Kom på en ganska intressant romanstory också. Den skulle handla om någon som en dag upptäcker att hon bara är ett år gammal, men för omvärlden (och sig själv) är i tjugofemårsåldern. Hon ska vara resultatet av ett hemligt forskningsprojekt som lyckats med att skapa en människa med tankar, minnen och allt. Hennes minnen finns i hennes hjärna, men hon har aldrig upplevt dem rent fysiskt. De första raderna skulle kunna vara: "Vad skulle hända om du en dag upptäckte att din sanning inte är någon annans? Att de minnen som du bär på inte är dina egna? Det här är min historia:" Vet inte hur man skulle kunna utveckla idéen och jag känner mig själv nog bra för att förstå att den kommer att ligga på dammhyllan som alla mina andra idéer. Men den som lever får se- Hoppas jag får leva.
Jaja, färdigflummat för idag. Skriv gärna en rad om ni tänkte någonting när ni läste. Skriv gärna en rad om ni inte tänkte något alls. Skriv gärna en rad.
Fotboll i sommargräset!
Nu har jag befunnit mig i fotbollshimlen en stund och känner att jag har fått betala dyrt för den ansträgningen. Känner varenda muskel i kroppen och många av dem visste jag inte ens att jag hade! Haltar mig fram genom lägenheten och ger ifrån mig en uppgiven suck efter varje steg jag lyckas ta. Suck. Suck. Men jag fick ändå en rejält blodad tand (och ett lite blodigt knä), så nu jäklar ska jag försöka få till lite fotboll varje vecka. Är ju lite roligare än att vara ute och jogga. Flås. Flås. Oj, en sten. Är det skägglav? Flås. Flås. Oj, hund. Bäst att springa lite fortare. Flås. Flås. Det är nog skägglav. Hm, vad gjorde man innan Wikipedia?? Flås. Flås. Nej, tacka vet jag fotboll. Det är en trevligt träningsform!
Utkast: Sommaren på ...
Sommaren på Ramsvik börjar så sakteligen lida mot sitt slut. Det har varit tre intensiva veckor. Mindre än en kvar. Känner mig fysiskt sliten på grund av bristande rutiner och påfrestande arbetspass. Att sluta 01.00 och börja 08.00 känns allt annat än fackligt. Men det är inget jag beklagar mig över. Om jag ändå är här kan jag ju likaväl jobba. Sola är ju skönt, men det betalar inte hyran. Tyvärr. Folk här säger att jag inte får åka härifrån. Men det får jag. Frågan är snarare om jag vill. Det vill jag nog. Men det är svårt att slita sig härifrån. Kommer sakna alla mina nyfunna vänner. Och förhoppningsvis finna mina gamla vänner igen. Det är något jag ser fram emot. Det är något som är säkert.
Ramsvik
Sådärja. Då var man tillbaka på Ramsvik igen. Lustigt nog så känns det inte som att det har gått en dag sen sist. Men det har det. Inte bara en. Många. Tycker det är intressant att livet ibland tycks ta några steg tillbaka. Eller i alla fall stanna upp för ett slag. När man kommer tillbaka till en plats så känns det som att man aldrig varit borta. Allt man lärt sig. Allt man gjort. Borta. Kanske inte borta. Men vilar lite iallafall. Kommer nog tillbaka. När jag kommer tillbaka till någon annan plats. Kalmar till exempel. Då är jag Kalmarmänniska igen. Kommer inte kännas som att jag varit borta. Mitt jobb i Ramsvik kommer att gå i idé då. Inte finnas. Tills jag kommer tillbaka igen. Sluter cirkeln. Tar ett varv till. Förstår ni vad jag menar? Det gör inte jag. Blev lite vimsigt det här. Blir så när man bara skriver. Inte tänker.
Trivs i alla fall extremt bra här. Har jobbat mitt första pass i butiken idag och det gick relativt smärtfritt. Allt är ju relativt har jag hört. Men det blir så svårt att skriva då. Om man inte får relatera till något. Eller måste. Dåligt blir bättre. Bra blir sämre. Inget är vad det utger sig för att göra.
Färdiflummat för idag. Jag är trött. Känner att mitt bloggande ballar ut. Antar att inte många som läste de första raderna också läser de sista. Jag klandrar er inte. Även fast ni inte läser det.
Tänk om man kunde få vara barn igen!
Tänk att få vara ett barn, igen.
Skrika högt när bussen blir för varm.
Stolläta en glass med hela ansiktet.
Rycka i någons mustasch. Bara sådär.
Det gör inget. "Han är ju bara ett barn".
Få leva i nuet.
Inte i det som aldrig blev.
Inte i det som aldrig blir.
Få vistas bortom OB-tillägg, smulgräl och Almedalsveckan,
lyckokrav och plastmedia,
ansiktslyft och verklighetsflykt.
Vara ofullständig. Men ändå räcka till.
Leva mest. För att man levt minst.
Stunder man lever för!
Tänk om man kunde spara ett ögonblick.
Konservera.
Lägga i en burk. Ställa i ett skafferi.
Livets skafferi.
Plocka fram när minnet inte räcker till.
Läsa etiketten. Skruva loss locket.
Lukta. Känna. Smaka.
Återuppleva nuet.
Min morfar somnade på min axel idag.
I en hammock.
I solskenet.
Mitt liv på pränt!
Att blogga är nog inte riktigt min grej.. Det händer massa saker i mitt liv hela tiden, men det är ytterst sällan jag tar mig tid till att delge mina upplevelser i det här forumet. Tänkte ändå att en lite uppdatering kunde vara på sin plats, även om den egentliga anledningen till inlägget snarare är att jag har gravt tråkigt.
Sitter för tillfället med en elak förkylning som smög sig på, helt utan förvarning, nu när den värsta spexhysterin är över. Spexet, ja.. Den produktionen har verkligen upptagit all min vakna tid de senaste veckorna och nu sitter man här rastlös och lite ensam. Till saken hör att vi har två föreställningar kvar (onsdag och torsdag, köp biljett vettja!), men det känns ändå som att spänningarna släppt i och med premiären. Föreställningen var jätterolig att göra och jag tror att vi på premiärkvällen verkligen presterade vårt yttersta, även om jag tror att det finns mer att ge under de kommande showerna. Premiären kröntes av en helvild efterfest som höll på ända in på söndagsmorgonen.. Tror jag kom innanför dörren vid klockan sex eller så...och här sitter man och undrar varför man är förkyld! Måste ta tag i skolan nu när spexrepen ebbat ut.. Har läst ett ganska stort stycke i Koranen idag och insett att jag faktiskt redan ligger en bra bit efter.. Men det är bara att kämpa på, brukar lösa sig. Islam kanske inte är världens mest upphetsande religion, men det finns många intressanta paralleller till judendom och kristendom som man kan roa sig med. Dagens Korancitat får nog ändå bli: "Kvinnorna hava ock samma rättigheter emot männen som männen emot dem, så som tillbörligt är; dock äga mannen företräde framför kvinnorna". Det liksom börjar fint och nästan modernt jämställt, men knorren på slutet lämnar inga tvivel!
Nu ska jag äta lite rester från igår och invänta Jonas. Vi ska repa lite inför lördag då vi ska spela på utbytesstudenternas avslutningsmiddag. Det blir säkert en trevlig tillställning!
Hej så länge!
Tre fina dagar
Nu har hon åkt. Alexandra. Känns lite tomt, såklart. Jag har dock haft tre toppendagar med henne och lärt mig massa nyttiga saker bara av att lotsa henne runt bland instutitionerna och lyssna på vad ambassadörerna för de olika linjerna hade att säga. I måndags åt vi buffé, tillsammans med Gabbi, på "Pipes of Scotland" och den lämnade allt att önska. Genom att betala 39 :- så fick man fri tillgång till tallrikar, mindre än George W. Bush's öron, och en buffé bestående av prinskorv, köttbullar och något slags fiskgratäng. Det enda som höll någorlunda normal standard var ölen. Igår, tisdag, så bar det av till Hultsfred för att spana in "Music Management"-utbildningen, som verkade mycket trevlig. Hultsfred verkar dock vara staden som Gud glömde och likheten med landskapet längs den Sibiriska Järnvägen är slående. Idag så var vi, efter ett besök på "Media Management"-utbildningen, på Kalmar Konstmuseum och kikade på lite utställningar. Ibland så kan jag inte riktigt undgå att känna mig lite lurad av konstnärerna. Är verkligen allt konst? Någon hade till exempel slängt ut en ryamatta på golvet, lagt en vinklad träbit under mattan i ena änden och vips, ett konstverk! All bedömning vilar ju i betraktarens öga, men ibland...
Veckoplan...och lite astrologi
När jag blickar ut över veckan som breder ut sig under mina fötter och kikar djupt in i min stormiga kristallkula så kan jag konstatera att den här veckan ser ut att kunna bli precis hur bra som helst. Jag ska på allvar ta tag i mitt jobbsökande och främst rikta in mig på min lokala och mycket trevliga matbutik, Ica Södercentrum. Under några veckors tid så har jag febrilt gått likt en jojo på syra fram och tillbaka mellan hemmet och affären för att ständigt möta samma: "Chefen är tyvärr inte inne just nu, men han är i pricip alltid här". Tillåt mig att småskratta lite åt påståendet "han är i princip ALLTID här", som inte på något vis verkar stämma överens med verkligheten. Jag tänker iallafall gå dit imorgon igen och hoppas på att alltid råkar inträffa just då. Skulle verkligen vara fantastiskt att få jobb i Kalmar över sommaren och få uppleva den kalmaritiska playan och dricka piña colada längs Systraströmmens stränder. Vidare så har jag tänkt att shoppa loss lite på torsdag och funderar på att låta min blogg förvandlas till något slags Sofia Farman/Blondinbella-blogg och utvärdera den dagens inköp. Till skillnad från de kläder man läser om i Isabella Löwengrips blogg så kommer jag antagligen inte att kunna charma vakterna på Stureplan med min outfit, men så länge kläderna duger till att spilla drinkar på inne på kåren så duger det gott för mig. Veckan kommer garanterat att krönas av lördagens inflyttningsfest, där Sanna och Sonja står som värdar. Jag kan inte riktigt undgå att känna mig lite delaktig i flytten och har liksom Sanna, Sonja och Sofia slagit mig gul, blå och randig under en intensiv helg med många och smärtsamma skratt. Det kommer garanterat att bli en succé!!
Efter att ha läst en artikel på aftonbladet.se så har jag börjat fundera på om inte astrologer ändå är de största hycklarna i samhället. De har nu konstaterat att april månad kommer att bli lite hetare, rent känslomässigt, än mars för de flesta stjärntecken. Det här skulle man lätt kunna likställa med att en meteorolog, typ Pär Homlberg (han har förresten slutat, men ni fattar), säger att "april kommer nog bli lite varmare än mars i år igen". Det är klart som destillerat korvspad att man får lite vårkänslor när solen tittar fram och man får se lite bar hud på gatorna igen. Ska det behövas en astrolog för att förstå det? Om mitt stjärntecken, Fiskarna, står det: "För fiskarna kan det bli mycket spännande, eller helt dött, beroende på hur fisken gör, och det gäller bland annat kräftorna också". Det kan bli mycket spännande eller helt dött? Vilken minst sagt feg utsago av mr. Astrolog. Ungefär som att säga: "Fisken kommer att leva imorgon, eller inte, beror lite på hur han gör". Kanske skulle kunna vara ett yrke för mig också, eller vad tror ni?:
"Lejonet: Det fina vädret gör att dina problem känns lite lättare. Du kanske kommer att råka ut för ett April-skämt av någon i din omgivning, kanske en tidning. Du kommer att möta motgångar, men också framgångar. Kärleken står på glänt, eller inte, det beror lite grann på hur du gör."
//J
Update!
Eftersom det var flera veckor sedan jag skrev någonting här så vet jag knappt vart jag ska börja någonstans. Det som direkt poppar upp ur minnesbanken är den föregående helgen då jag tillsammans med nära och kära firade min tjugoförsta födelsedag. Jag hade på lördagkvällen bjudit in lite folk och det blev en stillsam men ack så trevlig tillställning. Jag kände mig visserligen lite krasslig och socialt orklös, men i mina vänners sällskap så kan man ju inte annat än trivas! Under söndagen så dundrade min familj in med dunder och brak och jag fick lite presenter och god mat. Jag är ledsen, men min familj är bäst.. Så är det bara! Eftersom min officiella födelsedag var i måndags så kan detta givetvis ses som en tjuvstart, men ska det firas så ska det firas ordentligt. På måndagen så hade jag, efter en lång skoldag, världens mysigaste kväll hemma hos Sanna tillsammans med Sofia och Sonja (Sanna var också hemma). Det var fantastiskt och de skämde bort mig med god mat, tårta och... Odd-Leif. Ja, så heter han, min fisk.. Jag har ända sedan jag fick honom varit konstant orolig för hans hälsa (vissa kanske skulle hävda att plastfiskar inte har känslor, men där har ni fel!). Odd-Leif förväntas växa ca 600 % innan han är fullvuxen och han blir bara större och större för varje dag. Det som är oroväckande är att han också bara blir fulare och fulare. Han har nu tappat i stort sett all färg och spruckit rakt över magen. Jag borde givetvis gå till veterinären, men jag är lite rädd för att Djurskyddsföreningen ska anklaga mig för "plast-fisk-plågeri". Jaja, han repar sig nog. Annars leker livet som bäst och vårkänslorna blommar som tussilagosar (inte riktigt säker på att man hittar det ordet i svenska akademiens ordlista) på backen!
Mycket nöje!
Sitter och småler lite efter en riktigt, riktigt trevlig helg som innehöll en massa minnesvärda stunder! På fredagen så mottog jag Linus och Calle på tågstationen och började ladda upp för en grym helg med mycket spelande och socialiserande (läs drickande). Kvällen spenderade vi på studentpuben där vi åt, drack och sjöng Evergrey-låtar. Redan klockan tio dagen efter så började vi repa, efter att jag i princip bajsat ner mig av nervositet när inte koden till lokalen fungerade. Men det löste sig med lite våld och vi kunde påbörja dagens övningar! Det lät snuskigt bra och jag tror att det här projektet kan bli högintressant. Nu krävs det bara jobb och åter jobb! Kvällen blev precis så galen som sig bör och via ett antal förfester så hamnade vi på "the rock". När man gick ner för trappan till Kalmars "finaste rockpub" (den enda) så var det som att färdas 10.000 år tillbaka i tiden. Grottmänniskor i långt stripigt hår gick runt där nere och pucklade på varandra, letade efter föda och en kvinna för natten. Allt detta toppades av en svag doft av urin och skränig death metal från scenen. Ett riktigt schysst ställe med andra ord! Hade man skurit sig där inne så hade man nog inte varit helt frisk när man gått därifrån. Idag (söndag) så har kast-bandet slörepat lite och senare så gick jag en promenad med Sanna som slutade hemma hos Sofie med lite filmtittande. Nu: läggdags!! /J
Försovning och tentaplugg
Dagen började sämst tänkbart med en försovning på två timmar, som gjorde att jag fick se veckans enda föreläsning gå förlorad för alltid. Men jag antar att den inte var så betydelsefull och inte kommer att påverka den stundande tentan. Besvikelsen över den missade skoldagen mynnade ut i att jag bestämde mig för att ägna dagen åt att läsa, läsa, läsa, läsa, läsa och läsa. Jag grottade ner mig i min bok om New Age och nyandlighet och läste med stort intresse (för det är sjukt kul). Jag fascinerades av att människor verkar kunna gå på vad som helst och att andliga ledare gång på gång avslöjats som bedragare under historiens lopp. Dock så kan jag själv inte låta bli att fängslas av tankar om självförverkligande och att goda handligar i slutändan får goda konsekvenser (kalla det "karma" om du vill). Senare på kvällen så nådde jag i alla fall ett gastronomiskt nirvana då jag lyckades totalt med några färsbiffar innehållande taco-krydda och vitlök. Han också med en liten vinterpromenad innan jag la min "meningsfulla" dag åt sidan! :)
Fantastisk helg!
Sitter i min stilla ensamhet och småler lite åt en riktigt trevlig helg. Känns som man fått gjort saker samtidigt som man haft enormt kul och det är ju en oslagbar combo. Förena nytta med nöje! I fredags så "komponerade" jag och Wachen trummor till vårt nya poppigare projekt. Det blir riktigt, riktigt bra och det är sjukt inspirerande att spela med allas våran favorit-keyboardist. Ser fram emot att se vad det kommer att bli för resultat i slutändan! På lördagen så blev det en trevlig fika på stan med Patrik och lite senare kårkväll med Sanna och Jenny (för att inte glömma Madde och Sofie). Kändes fantastiskt att spendera "alla-hjärtans-dag-helgen" med älskvärda människor som man mår bra av att ha nära! (var bara Alexandra och familjen som saknades)
Idag så har jag varit på manus-koallision (tror det stavas och heter så, men det ordet är lite för svårt för att få en naturlig plats i min vokabulär). Det innebär iallafall att man går igenom, och läser, manuset som i det här fallet var årets spex. Det lät riktigt lovande och jag är upprymd inför det faktum att vi ska spela riktigt bra och svängiga låtar!
...och kom ihåg: "Ljuset i slutet av tunneln kan vara ett mötande tåg" :)
En minnesvärd dag!
Vilken härlig dag! Fick efterlängtat besök idag utav mamma och Matilda och sitter fortfarande med ett stor leende på läpparna (som visserligen börjar övergå i en ledsen min nu när de har åkt). Dagen startade med lite elva-kaffe hemma hos mig och sedan blev det lite bowlande vid Giraffen. Jag fick vinna och det stärkte självförtroendet, även fast jag med nöd och näppe kunde besegra en 11-årig tjej och en 42-årig mamma. Med segerns sötma på läpparna så åkte vi över bron och shoppade ett par plåster på köpcentret i Färjestaden (detta kom sig av att en av mina tvillingtår skavt upp ett ordentligt sår på sin siames och detta upptäcktes när jag började lämnade blodiga spår i köket. Dock kände jag inget och jag antar att tvillingparets ständiga kamp har mynnat ut i något som kan liknas vid valkar). Sedan så åt vi gott på Ming Palace (rekommenderas) och jag shoppade loss på ett par skor, byxor och annat som var billigt på slutrean! Cirkeln slöts senare då vi åter satt ner i min studentlägenhet och drack en trevlig kopp kaffe. Känns lite tomt nu när de har åkt och jag skulle helst bara vilja krama någon! Borde egentligen ha pluggat idag, men vissa saker är viktigare än skolan..
Den femte i andra
Faktiskt riktigt nöjd över hur många timmar av dagen jag fyllde med idogt pluggande. Har varit lite trögstartad det senaste, sovit lite för länge och varit allmänt omotiverad. Tror det har berott på att det är så omänskligt svårt att få grepp om hinduismen, men jag har nu fått nytt hopp genom buddha och hans läror. Det känns som en lite mer homogen och greppbar religion. Lyckades också knåpa ihop en lite "facebook-anteckning" då andan plötsligt föll på:
"Offer-snacks"
Många religioner och traditioner ser offret som en helig gåva för att hålla sig väl med gudar eller andra väsen. Det kan röra sig om att eldoffra kor eller att ställa ut en tallrik varm gröt till hustomten. Detta rituella beteende har även kristendomen anammat och i synnerhet lammoffret har blivit en religiös klassiker i sammanhanget. Detta har under några dygn snurrat runt i min tankevärld och det har dykt upp vissa frågetecken kring detta rituella fenomen. Det verkar ologiskt att en snubbe, som ska ha skapat världen och allt det vackra som omger oss, skulle se något värde i att då och då tilldelas ett lamm eller två. Jag är säker på att Gud, som han beskrivs i bibeln, kan vältra sig i ett gastronomiskt överflöd av tacopajer, julbord och allsköns maträtter. Och om han då och då skulle få för sig att äta ett lamm som någon biblisk person offrat, skulle han då bli mätt på det? Eller så kanske lammen bara fungerar som något slags snack som Gud glupskt förtär framför "Seinfeld" med någon himmelsk vitlöksdipp. Jag inser visserligen det symboliska i offerriten, men är det då inte bättre att visa sin tillgivenhet på andra vis?
Och i ärlighetens namn: Om offerlammet är vägen till himlen så tror jag att många moderna kristna ligger lite pyrt till!
Avslutade dagen med att se en video som jag kommer ha mardrömmar om många nätter framöver. Känner mig lätt illamående och funderar på vad som skiljer människor från djur? Inte mycket i det här fallet:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article4318096.ab
