carlemar

Nu sitter jag här i stillheten och sipprar på ett glas vin. Kvällen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt mig en stillsam kväll med några tända ljus, lite vin och mina böcker som enda vittne. Min tänkta kväll hann knappt börja förrän Sanna hörde av sig och frågade om jag vill komma över på en liten filmkväll. Jag tackade bestämt nej och sa att jag behövde plugga. Det tog inte många minuter innan jag började vela och kände hur överskattat "kvällar för sig själv" är. Så jag gick dit och det ångrar jag inte en sekund! Vi såg någon skum japansk film, men det var efter filmen galenskaperna bröt ut. Då skulle Linn plocka fram sina "intim-spel" och de obekvämaste av obekväma frågor kom på tal. Som enda kille i rummet så utsattes jag för brutal terror och de flesta frågorna riktades mot mig. Fast det är lugnt, det bjuder jag på! Nu måste jag sova. Försöker ju vrida tillbaka dygnet en aning. Det går sådär...

Läste förresten på löpsedlarna idag att en kvinna hade "spelat bort 600 000 kronor på ett av statens kasino". Jag läste aldrig artikeln, men vad fan är det frågan om?!? Det är väl för fan inte statens fel att hon är dum nog att spela bort en sådan summa pengar? Lite får man faktiskt tänka själv.. Går inte att beskylla staten för allt här i världen!

Skön dag idag. Försöka få lite rutin över vardagen så jag har börjat kräla mig upp klockan nio även när jag inte behöver. Känns dumt att sova bort värdefulla timmar av dagen. Läste och pluggade det mesta av förmiddagen och baljade i mig kaffe. Sen drack jag ännu mer kaffe med Sanna på stan och hade det jättemysigt. Kände mig ensam i söndags, men när jag tänker efter så finns det många här i stan som jag tycker jättemycket om. Wachen, Fredrik, Patrik, Sanna, Gabbi, listan kan göras lång. Det är jag tacksam för! Sen gick jag på introduktionsmöte med Kast. Tror inte jag behövde vara där egentligen, men det var kul att träffa lite sköna människor. Ska försöka sova snart är tanken, men jag är fortfarande helt "stissig" av allt kaffe! Ska ge det ett försök iallafall...

Har inte hänt så mycket idag. Har mest gått runt och varit trött. Jag passade på att gå en runda förbi Skivlagret innan skolan och kunde inte hålla mig från att köpa en live-dvd med Tori Amos. Måste ju passa på innan det stänger. Det var verkligen värt varenda öre. Mer egentligen. Jag satt som förtrollad i mer än två timmar med glansiga ögon, och tid och rum tycktes upphöra. Finns få som kan beröra mig som henne.

Den här dagen har varit jobbig. Har varit ute och gått långa promenader och känt mig liten. Det är första gången jag känt så sen jag flyttade hit och jag antar att det är ett bra tecken. En deppig dag på ett halvår är ju trots allt inte speciellt farligt. Lyckligtvis så mynnade alla ångestladdade tankar ut i någonting positivt. Den förvandlades till en djup tacksamhet. Jag började tänka på hur mycket saker här i livet som man inte fått välja, men som ändå blivit så fantastiska. Jag tänkte på att ingen har fått välja sina föräldrar, var man blivit född eller vilka psykiska och fysiska egenskaper man berikats med. Att få växa upp med två föräldrar, som mina, i ett tryggt land som Sverige är få förunnat. Tänk bara på barnen som växer upp i Gaza idag. Jag är så extremt tacksam över detta, så att det nästan är skäl nog för att bli religiös. Men jag vet bättre än så. Farfar, du kan vara lugn.. Jag tänker inte bli präst. Jag tror bara på livet!

Nu sitter man här igen i gränslandet mellan död och levande. Blev lite för hög promillehalt i blodet igår. Men jag hade galet kul fram till att jag förlorade alla mina mänskliga egenskaper och förvandlades till ett djur. Men som sagt så var det en riktigt bra kväll, och vad kan det annat bli när man har sina bästa vänner runt sig? Alexandra var här och det känns tomt nu när hon åkt. Det finns få saker som jag hatar mer än när hon åker ifrån mig. Känns lite tungt också att hon ska bo så långt här ifrån ett tag, men det löser vi på något sätt. Nu har jag ju en anledning till att se Norge! Hon är viktig för mig. Lika viktig som luften jag andas. Jag vet att det där lät onödigt högtravande och poetiskt, men ibland så räcker inte det vanliga språkbruket till. Man kan inte längre säga att något är rött, fult, bra eller dåligt. Det krävs något mer. Jag antar att det är därför poesi finns. Hon är min bästa vän. Hon vinner.  

Varför ska vi svenskar envisas med att uttala våra namn på engelska när vi talar med andra engelsktalande? Det måste ju bara ha med den svenska inställsamheten att göra! Hur många amerikaner skulle komma till sverige, lära sig svenska och säga: Hejsan, mitt namn är Bruse (Bruce)? Det finns ingen anledning att presentera sig med ett namn som man inte heter. Jag heter Jonathan, och inte som i spanskans "schonatan" eller engelskans "djånnathan", och behöver därför inte presentera mig så. Men ändå så gör jag det ständigt då jag presenterar mig för alla nya utbytesstudenter i min korridor! Det är intressant att man i samma andetag som man presenterar sig som en man med amerikanskt namn påstår att amerikaner är feta idioter som man inte vill likställas med. Jag antar att det bara är att förlika sig med tanken om att de flesta svenskar (inklusive mig) direkt eller indirekt åtar sig en rad amerikanska attribut. Jag tänker iallafall forsätta att presentera mig som "djånnatan", det låter lite coolare så!

...så har jag fått påbörja det jag egentligen kom hit för. Kursen i religion är nu i full gång och ingen är lyckligare är jag! Är så himla skönt att kunna få ett avbrott fån utvecklingspsykologi, ekologi och yrkesetik och istället kunna inrikta sig på något jag verkligen brinner för. Jag är som bäst ingrottad i en bok om hinduism och asiatiska religioner är verkligen fascinerande. Tankebanor som skiljer sig mycket från de västerländska och nya infallsvinklar och förhållningssätt till världen. Nu ska det minsann bli ordning på pluggtorpet igen och jag ska verkligen ge den här utbildningen alla chanser den vill ge mig och lära mig allt den har att förmedla!
   En bok jag beställt sedan länge damp förresten ner i brevlådan idag. "Damp ner" är i och för sig att romantisera det hela då den i själva verket pressades ner av brevbäraren. Boken, som innehöll lite transkriptioner på Steely Dan-låtar, hade fullkomligt mosats ner i min lilla brevlåda och är i ett fasligt skick. Jag mejlade genast företaget och lämnade ett litet klagomål och bad dem att fundera på andra fraktmetoder i framtiden. Det hela slutade med att jag slapp frakt- och fakturaavgiften. Fast boken är fortfarande knölig. Jaja, det händer värre saker i världen...
   Jag har suttit ganska många timmar ikväll med ett solo som jag precis skickade in till en tävling. Ska vinna mig en gitarr tänkte jag. Gå gärna in och rösta på: http://www.crafton.se/solomania/

Ha det gott så länge! /Jonathan

Efter att plöjt igenom årets Guldbagge-gala på svt:s webb och vältrat mig i mina söndagliga laster (chips och annat som gör mig ont) så bestämde jag mig för att gå en lååång promenad. Jag bestämde mig också för att lämna min iPod hemma och istället låta tankarna flöda fritt och ostört. Det känns som att mitt liv har gått på något slags auto-pilot det senaste och jag tar mig allt för lite tid till att reflektera och planera. Jag traskade iväg och tankarna var tröga i början och fantasin var rostig och sen länge förpassad till ett mörkt hörn av hjärnan. Efter ett tag så började det ploppa upp lite lösryckta och osammanhängande funderingar, och till slut så började jag att reflektera över det liv jag skapat och nu tvingas leva i. Jag började fundera över alla drömmar jag har och alla sidor av mig själv som jag så sällan plockar fram. Det konstnärliga och skapande är något som jag skulle vilja ägna mer tid åt. Jag skulle vilja se mig själv som musiker, författare, skådespelare, poet, komiker... Listan kan göras lång! Problemet är bara att jag inte gör någonting för att förverkliga något av det jag nämnt. Men det ska det tamejfan bli ändring på! Jag tror att roten till mitt uteblivna skapande är att ingen lyssnar. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att folk inte vill lyssna, utan bara så enkelt att jag inte bett dem. Jag kanske borde bli bättre på att visa upp det jag skapat för att på så vis känna att det är värt det. Jag har iallafall bestämt mig för att börja göra mer utvecklande saker och kanske skippa alla timmar jag lägger ner på Facebook och annat tidskrävande. Det får bli mitt nyårslöfte!

Dagens fundering: Varför uttalas terapeut, "terapeft"?? 

Ni vet den där känslan när man inte riktigt kan lita till sitt eget omdöme, utan måste fråga någon annan för att befästa sin egen uppfattning. Var den där killen/tjejen som gick förbi snygg? Var den här filmen intressant eller bara konstig? Går den här utgågna mjölken att dricka? Man vågar inte riktigt förlita sig på sin egen åsikt, av ren och skär rädsla för att uppfattas som avvikande eller underlig. Svensken är ett kulturellt flockdjur och individualism och nonchalerande av normer är inget man öppet vill hänge sig åt. Inte många lyckas slå sig fria från detta, och jag är inget undantag, men det är här du kommer in i bilden! Jag behöver nämligen lite rådgivning och vill veta hur du ställer dig till följande etiska dilemma: Jag fick i julklapp av min bror en poster, föreställande Homer Simpson och hans "Spiderpig" som han sjungandes låter vandra i taket. Den sitter just nu på insidan av min badrumsdörr, men jag ställer mig tveksam till hur "okej" det egentligen är för en lärarstudent som förväntas vara ett attraktivt val på den rådande singelmarknaden. Kommer jag kliva över nördgränsen med flera kilometer eller är det inget att skämmas över, och framförallt en vänlig gest mot min bror? Förslag och funderingar är välkomna!

Låg vaken inatt och hade stora problem med att somna. Det slutade med att jag låg och funderade på raggningsrepliker som definitivt inte lär funka på krogen:

"Tjena, citronen, står du här och surar!"
"Tja, bruden! Jag har släkt!"
"Hej, gullet! Jag klär i rött!"
"Tjena, snygging! Jag ska bara gå på toa, vill du vakta min hink?"
"Hej, min bror är bra på att hångla"

Undvik dom och glöm inte att ha kollen på carlemar.blogg.se!