Lite tankar för dagen. 31/1 -10.

- Ur ett sms jag fick av min syster för några dagar sen: "Jag drömde att du dog, jag grät i en timme i min dröm". Citatet är givetvis helt och hållet plockat ur dess egentliga sammanhang och sms:et var antagligen ett av de finare jag någonsin fått av någon. Jag fällde själv ett par tårar innan jag svarade att jag inte har några som helst planer på att dö. Inte än på ett tag iallafall. Lite grejer jag måste ta itu med först. Det tar ju lite tid att lära sig leva. Man har ju liksom varit död ganska länge innan man föddes. 21 år är ju ganska lite med tanke på att jag var död mellan världens skapelse och 1988. Vore ju konstigt om det inte kändes lite staplande i början. Livet är ju mist sagt ett extremt tillstånd.

- Vi spånade på lite nya bandnamn till KAST-bandet idag. Jenny föreslog "Holocaust".

- Lördagens skivmässa i Kalmar var en stor brylkrämsosande besvikelse. Om man inte var ute efter rockabilly, blues eller "Mr. Music 48" på vinyl så hade man hamnat fel. Jag hade hamnat fel. Jag gick till Skivlagret istället för att tillgodose mitt pockande skivbehov, men köpte inget där heller. Hittade dock en George Benson-box med fem skivor för 89:-. Har inte kunnat släppa tanken på den sedan jag klev ut ur butiken. Måste nog gå tillbaka för att köpa den. Gärna snart.  

- Nya ord som jag lärt mig idag: Vämjelse, bevågenhet, kättja och sonor. 

Över och ut! /J

 


Lite tankar för dagen.

- Fick hem Svenska Akademiens Ordlista. Slog upp en sida på måfå. Första ordet jag lät ögonen falla på: "Bitch". Ordet efter var "bitestikel".

- Fick hem "Det Flerstämmiga Klassrummet" av Dysthe. Läste om en skola i USA. De flesta eleverna var "svarta, mexikaner eller asiater". Frågorna poppar upp. Om en person från Indien är asiat, borde inte en person från Mexiko då vara sydamerikan? Kan man vara svart OCH mexikan? Varför är några indelade efter hudfärg, några efter nationalitet och några efter vilken världsdel de kommer ifrån?

- "Inglorious Basterds" är en cool film. Tarantino gör våld vackert. En modern tids Goebbels för våldsförhärligande propaganda. Tyckte mycket om scenen där Hitler sade: "Tuggummi?". Där hade filmen sin peak. 

- Sveriges integrationsminister vill införa förbud mot burka. I sann maoistisk anda. Det är väl klart att staten måste kunna ta både kulturen och friheten att klä sig hur man vill från människan? 

Dagens dikt. 23/1 -10.

Dagens ord: Nattfönster. Inälvor. Tårflöde.

Polkagris

Skär mig röd över hela kroppen
med skärvor från ett trasigt nattfönster
låter vårfåglar strömma in
för att spisa mina blottade inälvor


Ett oupphörligt tårflöde
sipprar genom sår
blodstrimmor mot likvit hy
transporterar glas


/Jonathan

Dagens dikt. 22/1 -10.

Dagens ord: Inkongruent. Vaniljte. Betingning.

Amors hundar leker
kärlek,
kling-klong, fuktig mun
kyssarnas betingning,

minfält göms,
i läppkött,

blodfärgad tunga,
sårad,
av vampyrens tand,

under mjuk filt,
fylls en mun,
av vaniljte
och ord,
men ingen att spotta på,

klockan ringer,
orden föds,
                       oförenlig.
                       inkongruent.
                       distant.

sköljs ner av ljummet rödte,
försvinner. föds aldrig mer.
dränks i ensamhetens vågskum.

/Jonathan

Dagens dikt. 21/1 -10.

Dagens ord: Längtan. Utan. Lycka
------------------------------------
Lyckan är en sandvit strand
Längtan en havets våg
------------------------------------
Drar in.
Drar sig tillbaka.
------------------------------------
Lämnar salt
i
såren
------------------------------------
En halv evighet tillsammans
men aldrig någonsin utan
------------------------------------
/Jonathan

dikt. tvånollnollettettnoll.

Dagens ord: Livbåt. Svärd. Orsakssamband.


"Kassettband med tysta minuter
Ljuder på ödelagd strand
En livbåt guppar på ytan
Åror av avklippta band

Som delats av klipptunga svärd
Begravts under blodvitesand
Volymknappen vrids emot solens
Infekterade orsakssamband"

Dagens dikt ägs förstås av betraktaren, men min tanke skänker jag till offren på Haiti där många band just nu blir avklippta. Klippor är tunga i ett land utan lyftkranar.

/Jonathan


dikt. nittondeiförsta tio.

Dagens ord: Ämbetsdryg. Lasagne. Flatulens.

genom simmigt porslinsöga
högt på en stol
en värld som i 2D
tårarnas pool
---------------------------------
lasagnen på kragen
regnar tungt ner
i kupade händer
de knäfallna ber
---------------------------------
om friskluft och syrgas
ett slags resistens
från rännstenens dimmor
av mammonistisk flatulens
---------------------------------
det suckande suset
av inre konflikt
når aldrig längre
än stoldynans skikt
---------------------------------
dinglar med benen
ämbetsdrygt blind
med händer av klöver
klappar sin kind
---------------------------------

/Jonathan

Premiärnerver!

Diktprojektet, som går ut på att jag ska skriva en dikt om dagen med hjälp av tre slumpvis valda ord, tar sin början idag. Jag har alltid velat skriva dikter, men aldrig försökt, så vi får se vart vi hamnar. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var lite nervös, poesin är ju inte direkt min hemmaplan. Men varje resa börjar ju som bekant med ett steg. Tack för alla fina ord ni skickat in och fortsätt gärna skicka in ord som ni vill se i mina dikter. Nu kör vi!

Dagens ord blev: Dilemma. Baguette. Blomster

Dikt 18/1 -10

Dilemma
   Låsta dörrars kval

Jag dunkar mitt huvud mot
                                                     nyckelhål
som rymmer drömmens scener&
genom blodig panna skådas
   en värld som är för andra

      dit nyckeln inte passar

där revolutionen kommer på cykel&
med baguette under arm&
                                                     demokratins basker sitter på sned

   Bastiljens fästning är fylld utav blomster
   Med rötter i slavsvett och tårar

Tvingas vända vid frihetens port
som snidats av folkets röst

                                                    som tystnat&
                                                    dränkts av vinsorl och dragspel

Nyckelhål är till för att kika i
                                                    inte gå in igenom&
Fickan är tyngd utav svarta nycklar

   passar inte

                                                    in

/Jonathan


Hjälp mig att bygga en sjösättningsramp!

På måndag ska jag sjösätta ett nytt projekt och hoppas på att jag får god vind i seglen från start. För att detta ska kunna gå att genomföra så ber jag ödmjukast om er hjälp. Så här ligger det till. Jag vill kunna skriva dikter. Det kan jag inte. Jag behöver helt enkelt öva. Därför ber jag nu er att skicka mig tre, eller flera, ord som ni tycker är vackra, fula, roliga eller tråkiga. Av dessa kommer jag sedan dra tre stycken om dagen, för att sedan försöka skapa en liten dikt kring dem. Dikterna kommer jag dagligen att publicera här på bloggen för allmän beskådan, hur bra eller dåliga de än blir. Orden kan ni skicka till mig via facebook eller till [email protected]. Jag kommer inte att censurera några ord, men oseriösa förslag undanbedes. Deal?

Allmän update: Tackar för en trevlig kväll igår på bistrobar. Tackar Jens och alla tentaslaskande studenter för förstklassigt sällskap. Jag blev kallad "Fredrik Lagers kompis" hela kvällen. Sedan träffade jag Amanda Svärdhs kompis som frågade om inte jag var Maria Bagewitz kompis. Skönt att vi kan träffas i våra vänners skuggor ett tag och svalka oss. Vi som liksom barahängermed i vanliga fall. Vi som inte är den som är den. Vi som är den som är den andra. Ikväll blir det lite party hemma hos Sofie med sköna människor. Najsigt värre!

Dagens citat: "The future is no place to place your better days".  Dave Matthews Band - Cry Freedom.

/Jonathan


Kalmarhem bär Prada

Djävulen. Satan. Lucifer. Fan. Asmodeus. Kalmarhem. Kärt barn har många namn.

Under en tid så har jag levt under förhållanden som har varit allt annat än humana. Jag har vaknat stelfrusen, under tjocka täcken och filtar, och tandhackandes gått från sängen till badrummet för att morgon efter morgon få förbanna det faktum att min dusch inte vill ge mig varmvatten. Snabbt in. Snabbt ut. Burr. När jag sedan ska servera mig själv frukost så upptäcker jag att mjölken klumpat sig för att kylskåpet är för varmt. Ska jag behöva ha mjöken i duschen och duscha under det droppande frysfacket? Igår fick jag nog. Kalmarhem vägrade dock att tro på att mina element var ur funktion och att min lägenhet är kallare än en eskimos r-hål. "Ibland kan man inbilla sig att det är kallt, fast det är 25 grader". Jo tack, säg det till istapparna som hänger från taket. Det hela har lyckligtvis löst sig nu och idag hade jag besök av två trevliga killar som hjälpte mig med både element och dusch. Tror att jag fällde en tår när jag fick duscha varmt igen. Nu sitter jag i en kortärmad tröja. Ingen kofta. Ingen filt. Skönt.
   Kom precis hem från Söderport där Kast-bandet, kvällen till ära, stått för underhållning. Tycker vi klarade oss bra, men nöjd är farligt att vara. Imorgon väntar en tenta som jag har stor skälvan för. Det kan sluta hur som helst. Förhoppningsvis bra. Någon som vill hitta på något imorgon kväll? Känner att det vore trevligt att fira kursslutet. Hörde att Bistrobar skulle ha tentaslask för oss studenter. Kanske vore något? Jaja, bara jag får koppla bort skolan för en stund så är jag nöjd!

God natt världen, vi syns imorgon!

/Jonathan

etttvånollettettnoll

Sitter och ler igen. Storler. Vissa människor är verkligen bra på att påminna mig om att världen är vacker. Tack Johanna. Tack Fredrik. Tack Jonas. Måbrakänslorna åker rutschkana på regnbågsbroarna mellan våra hjärtan. Måbrakänslorna är små lurviga nallebjörnar. Krambjörnar. När två vuxna krambjörnar tycker om varandra väldigt mycket så vill de kramas mer än vanligt. Då blir det fler björnar. Fler måbrakänslor.

Idag har varit en bra dag. Föreläsning. Mystehäng hos Johanna. Vinterpromenad med Fredrik. Musikkväll med Jonas. Oj, nu spillde jag visst lite vin. Tur för mig att det råkade hamna i glaset. Svårt att hälla tillbaka det i flaskan. Tror det smidigaste blir att dricka upp det. Måste nog egentligen sova nu. Måste nog bestämt sova nu. Men varför sova när man inte är trött? Bättre att ta vara på piggheten. Den är ju så sällan på besök. Måste nog fira att den vill umgås med mig igen. Tror ni att pigghet gillar cashewnötter? Det tror jag.

Dagens musiktips: Mason Jennings. Lyssna på "Dr. King", den gör mig lite knäsvag just nu.

Dagens citat: "Jag ska tatuera in det indiska soltecknet där solen aldrig skiner, som ett statement för att allt är bra för alla hela tiden" - Rocky

/Jonathan

ettnollnollettettnoll

Livet. Oftast lunkar det bara på. Små korta steg. Så små att man knappt märker att man rör sig framåt. Knappt märker vart man hamnat. Inte förrän något rycker undan dem. Fötterna. Kanske börjar man jaga en skimrande fågel. Börjar ta för långa steg. Glömmer att se sig för. Snavar. När man snavat måste man resa sig igen. Skrubbsåren ömmar lite grann. Gruset i ögonen gör att man förirrat sig lite ifrån vägen. Man tvingas omorientera sig. Vart är jag? Vart ska jag? Hur hamnade jag här? 

Det är skönt att hitta tillbaka. Det är därför man ibland måste gå vilse. 
Ibland så måste man göra sig liten för att kunna växa. Dö för att kunna födas på nytt.

   Man måste inse att fåglar inte är till för att fångas.
   Bättre en fågel på axeln än tio i handen.

Såg en dokumentär om Åsa-Nisse idag på SVT Play. Det var verkligen en orgie i bonnlurkeri och snusläppta buskistorpare. En orgie i Vetlandabor med andra ord. Jag blev varm i hela hjärtat av att lyssna till alla minnen och känslor som folk förknippade med 50-talets biografkung. Lokalpatriotism i sin renaste form. "Jo, det ska jag tala om för dig, att filmmakarna bad några förbipasserande Skiröbor att agera statister. De  blev då ombedda att springa ut ur stugorna när 'jeppen' (jeepen) körde förbi". Det fullständigt lyser i invånarnas ögon. Lilla Vetlanda. Lilla Skirö. Mitt i händelsernas centrum. Det lyser i mina ögon. Det måste erkännas.
   Ibland menar folk att jag pratar utan dialekt. De blir lite nyfikna på hur folk låter i Vetlanda. Egentligen. Eftersom jag inte själv är jättebra på att efterapa den säregna dialekten, där ett lite för tydligt uttalat R är den åttonde dödssynden, så kan jag bara hänvisa till den här dokumentären.
   En historia som präglas av inavel brukar vara en historia som präglas av förfall. Men också av broderlig gemenskap. Välkommen till min värld. Välkommen till Åsa-Nisse-land! 

Imorgon börjar skolan igen. Platsseminarie på schemat. Antar att det måste bli starten på mitt nya liv. Tidiga morgnar. Tidiga kvällar.

PS. Måste bara tacka för en grym kväll igår i sann "wigger-anda". Jag är Sheri Khan. Tutankhamon. Södra Kalmars bästa på Backgammon. That's me, biatch!!

/J

Där jag kan möta mig själv.

På måndag ska vi ha ett seminarie på skolan där vi ska diskutera platser som vi på något sätt betraktar som heliga. Inför seminariet ska vi också ha skrivit en kort text om varför vi valt just den platsen. Det hela mynnade för min del ut i en hyllning till Ramsvik, västkusten och evigheten:

"På västkusten, inte långt ifrån Smögen, ligger en plats som jag i två somrars tid har valt att återkomma till. Platsen heter Ramsvik och är en idyllisk sommarcamping för den som vill njuta av sol, bad och en sällsynt vacker natur. Somrarna i Ramsvik har varit slitsamma, då jag arbetat med både restaurangverksamhet och kvällsunderhållning, men så fort chansen har getts så har jag gett mig ut på långa vandringar i det karga klipplandskapet. Att utforska ön har också i många fall blivit synonymt med att utforska mig själv. Det räcker att tillryggalägga campingen med bara ett par kilometer för att få ta del av en orörd och omväxlande natur som är fullkomligt unik för den svenska västkusten. Unik för Ramsvik. Branta klippsluttningar, små näckrosdammar, vågsköljda berghällar och skimrande skogsdungar omsluter en och skapar en känsla av enhet. Jag finns i naturen och naturen finns i mig.

Om man under en molnfri kväll vandrar upp bland klipporna som breder ut sig över ön så får man ta del av ett storslaget skådespel. Samma förlopp utspelar sig vareviga kväll, men jag tycks ändå aldrig få nog av att se det blodröda havet sluka den väldiga kvällssolen. Med en smekande bris i ansiktet kan jag sitta i timtal och blicka in i den milda solen, som under kvällen låter sig begrundas och låter de knivskarpa dagsstrålarna vila. Kanske vill den säga något. Även solen måste vila, för ingenting är större än det som ryms i en människas kropp, inte ens solen.

Jag besitter ingen andlig tro, men då jag sitter på den plats som jag valt att betrakta som helig så fylls jag av en känsla av samhörighet. En känsla av att allt hör ihop. Du och jag, nuet och dået, havet och himlen. Om jag ska sätta fingret på varför jag fullständigt slukas av den här platsen så tror jag att det är det orörda och tidlösa som är kittlande. Att få sitta på en plats som är fullständigt obefläckad av mänsklig hand och bevittna något som beskådats sedan mänsklighetens vagga. Det får mig att känna mig liten. Fruktansvärt liten. Eller, vänta. Kanske känner jag mig stor. Fruktansvärt stor. Om jag sluter ögonen så kan jag nästan höra tidens hjärtslag, historiens gemenskap, ekon från det förflutna. Ingenting kan födas ur ett oberoende, allting hör samman.

I det ögonblick som jag låter mig hänföras av stillheten så bryts alla bojor och sinnet finner frihet. Skräniga sommargäster, fotbollsresultat och Facebook tynar sakta bort i evighetens periferi. De omständigheter som vanligtvis belastar och tynger själen tappar sin kraft när man kommer i kontakt med det tidlösa. Allt är förgängligt, för att citera Buddha. I detta kontemplerande tillstånd så känns genast de buddhistiska tankarna mycket reella, på ett plan som jag inte skulle välja att kalla religiöst. Att människan är en del av ett evigt kretslopp och en länk i en oändlig kedja är ju lika mycket en buddhistisk tanke som en darwinistisk. Den känslan är vad jag skulle betrakta som allmänmänsklig och något som vistas bortom religionernas värld. Människan är en del av något större. Oberoende av vad vi lägger för värdering i det påståendet.

Det är få platser som försätter mig i detta tillståndet och det slår mig gång på gång att den moderna människan börjar glömma sin sanna natur. Människan är inte ämnad att bo i radhus, e-handla och köpa smulpajsdeg på påse. Människan är ämnad att vara fri. Det är ingen slump att de folk som bott bland Himalayas toppar har nått insikt och stillhet, för de får vistas just där de sanningarna finns tillgängliga. De kan vi varken hitta på Coop, i Paradise Hotel eller Mia Törnblom-böcker. Sanningen gömmer sig i det eviga, vilket är närmre än vi tror."

/Jonathan


RSS 2.0