carlemar

Efter att plöjt igenom årets Guldbagge-gala på svt:s webb och vältrat mig i mina söndagliga laster (chips och annat som gör mig ont) så bestämde jag mig för att gå en lååång promenad. Jag bestämde mig också för att lämna min iPod hemma och istället låta tankarna flöda fritt och ostört. Det känns som att mitt liv har gått på något slags auto-pilot det senaste och jag tar mig allt för lite tid till att reflektera och planera. Jag traskade iväg och tankarna var tröga i början och fantasin var rostig och sen länge förpassad till ett mörkt hörn av hjärnan. Efter ett tag så började det ploppa upp lite lösryckta och osammanhängande funderingar, och till slut så började jag att reflektera över det liv jag skapat och nu tvingas leva i. Jag började fundera över alla drömmar jag har och alla sidor av mig själv som jag så sällan plockar fram. Det konstnärliga och skapande är något som jag skulle vilja ägna mer tid åt. Jag skulle vilja se mig själv som musiker, författare, skådespelare, poet, komiker... Listan kan göras lång! Problemet är bara att jag inte gör någonting för att förverkliga något av det jag nämnt. Men det ska det tamejfan bli ändring på! Jag tror att roten till mitt uteblivna skapande är att ingen lyssnar. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att folk inte vill lyssna, utan bara så enkelt att jag inte bett dem. Jag kanske borde bli bättre på att visa upp det jag skapat för att på så vis känna att det är värt det. Jag har iallafall bestämt mig för att börja göra mer utvecklande saker och kanske skippa alla timmar jag lägger ner på Facebook och annat tidskrävande. Det får bli mitt nyårslöfte!

Dagens fundering: Varför uttalas terapeut, "terapeft"??