De oönskade

   Paris, augusti, 2010

   Det är tidig morgon. Under en motorväg i Parisförorten Choisy-le-Roi trängs ett femtiotal människor i ett fallfärdigt träskjul. De första strimmorna av ljus har just letat sig in mellan de glesa väggplankorna, men än är allt tyst och stilla så när som på de sovandes tunga andhämtning. Snart ska stillheten övergå i kaos. Snart kommer tystnaden dödas av det fasansfulla ljudet som uppstår då knogar hamras mot trä. Snart kommer batonger, dreglande käftar och svarta uniformer tvinga människorna på flykt, igen. Batongmännen kommer innan de lämnar platsen att bränna ner skjulet för att förvissa sig om att de oönskade människorna inte kan finna ett hem där igen. De oönskade kommer att bli lämnade med sina fattiga tillhörigheter längs med vägkanten. De kommer att tvingas uppsöka en ny plats där de inte får lov att vistas. Varför? Jo, för att människorna är romer och president Sarkozy har bestämt att romer har något fuffens för sig. De är helt enkelt inte önskade i hans land. 
   Men än så länge sover de stilla. Ovetandes om att det är när de vaknar som mardrömmen tar vid.

Avslöjandena om det höga antalet romer som dagligen utvisas och fördrivs ur EU-länder är inget annat än djupt sorgligt. För att göra en lång historia lite kortare kan man sammanfatta händelserna med att romerna i europa systematiskt berövas den frihet som går ut på att varje EU-medborgare har rätt att vistas inom ett annat EU-land under tre månader, utan uppehållstillstånd. Tydligast har detta förtryck blivit i Frankrike där president Sarkozy, efter oroligheter i två franska städer, valt att utvisa cirka 700 utländska romer. Är inte det att stigmatisera en etnisk folkgrupp så säg. 
   Om vi i Lilla Landet Lagom tror att vi kan klappa oss på bröstet och förkasta det franska agerandet har vi bissart nog fel. I Sverige har, bara iår, 38 stycken romer utvisats på grund av att deras tiggande och musicerande ansetts vara olämpligt på svenska gator. Det som bör poängteras här är att tiggeri INTE är kriminellt i Sverige. Migrationsminister Tobias Billström står dock bakom beslutat att utvisa romerna med motiveringen att den fria rörligheten inom EU inte skapats för att människor ska kunna resa runt och tigga. Sa jag förresten att tigga inte är kriminellt?
   Det är nu läge att zooma ut lite och vidga perspektivet en aning. När stora mänskliga tragedier inträffar, tänk Haiti eller Pakistan, blir det stora världssamvetet aldrig så tydligt och utanför kassorna vid de stora varuhusen skramlas det flitigt med bössor för katastrofernas offer. Då förväntas de svenska medborgarna ställa upp för människor i nöd och frivilligt dela med sig av några småslantar. Varför blir det känsligt när katastrofernas offer själva står utanför varuhusen och ber om hjälp för att lyfta sig ur tragedin? Varför känns det bättre att via autogiro skänka pengar till Röda Korset än att själv räcka över ett bidrag i en behövandes kupade händer?
   Det är uppenbart att tiggare och människor i nöd inte "klär" det svenska välfärdssamhället. Rundlagda Erikshjälpen-tanter får gärna stå och predika om hur synd det är om människor i katastrofdrabbade områden och hur mycket de behöver vårt stöd, men när det uppdagas att även vårt samhälle rymmer mänskliga tragedier blir detta genast ytterst oönskat. Det kan vara dags att rannsaka oss själva istället för att utvisa vårt eget dåliga samvete. Varför uppfattas visst tiggeri som välgörenhet och annat som en samhällsplåga?

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0