Tröttröda Ögon
Under det mjukt gula skenet från en ensam lampa har jag idag sett solens första strålar bryta igenom det askgrå gryningsljuset, följt snöflingornas lek i den klara decemberluften, upplevt himlens nyansskiftningar från klarblått till dunkelt skymningsviolett till totalt mörker. Genom en bibliotekslånad utgåva av Franz Kafkas "Processen" har jag längs gulnade boksidor följt Josef K:s mardrömslikt absurda öde samt tillryggalagt halva Thomas Manns märkliga och stundtals vämjeliga novell "Döden i Venedig". I spegeln ser jag att mina ögon nu är rödkantade och trötta vilket inte på något sätt är förvånande, de har sannerligen fått kämpa idag - ögonlocken känns som tunga järnridåer.
Utöver betraktandet av den ögonfägnande vinterdagen och bokbladsvändandet har jag också hunnit med att handla, tvätta och fått gitarrsträngar och stämband att vibrera i samklang. Nu väntar jag bara på att min favoritfröken ska uppenbara sig i dörrkarmen och kyssa liv i mig igen...
Kommentarer
Trackback
