Naturen andas mig.
Skosulorna klapprar regelbundet mot det kompakta gruset. En bit ut i vattnet kurar en flock fåglar ihop sig på karga, uppstickande stenar. Jag tar snabba, flåsande andetag. Fyller mina lungor med havsluft. Andas häftigt in, ut. På den glödande kvällshimlen skingrar sig molnen, som smältande isbitar. Syre faller från de höga grantopparna, singlar ner som snö. Jag andas in den syrerika luften. Blåser ut ett varmt moln av koldioxid som faller uppåt, mot grantopparna. Jag andas naturen. Naturen andas mig.
Kommentarer
Trackback
