carlemar

I de indiska textsamlingarna "Upanishaderna" vilar det uråldrig kunskap som tillkommit genom tusentals år av kontemplation och meditation, runt trakterna av Ganges-dalen. Lärda präster, brahmaner, har förärats inträde till en värld fylld av mytologiska gudaväsen och visdom som lagrats genom tallösa år. Då vi nordbor fortfarande gick med krökta ryggar och tunna spjut, flödade Induskulturen med utvecklade städer och avancerad teknologi. Idag finns ett exemplar av Upanishaderna i nästan varje svenskt bibliotek och jag tänkte dela med mig av hur de tidigaste hinduerna såg på kärlek och samliv.


Först en uppmaning till mannen:


"Om man sovande eller vaken spiller sin säd, vare sig det är mycket eller bara så här, skall man vidröra den och läsa över den:


   Den säd jag i dag spillde på jorden,
   om den så flutit ut i växter eller vatten,
   den säden tar jag åter!
   Må min mannakraft vända åter till mig,
   åter min glöd, åter min lust:
   må eld och eldhögar inta sina rätta platser!


Så skall han ta den med tummen och ringfingret och stryka ut den mitt på bröstet eller mellan ögonbrynen. Och om han ser sig själv i vattnet, skall han läsa över det: 'I mig må vara glöd, mannakraft, ära, rikedom och goda gärningar."


En annan punkt som tas upp är aldrig så aktuell som i dessa tider då kvinnans roll i samhället ständigt skapar debatt. På den punkten är Upanishaderna mycket tydlig:


"Därför skall man närma sig en skön kvinna då hon lagt av sina orena kläder och kalla henne till sig. Om hon inte ger en vad man begär, skall man muta henne. Om hon ändå inte ger en vad man begär skall man slå henne med en käpp eller med handen och övervinna henne i det att man säger: 'Med min mannakraft och ära tar jag din ära'. Då förlorar hon sin ära"


Upanishaderna lyfter också upp en uråldrig preventionsmetod i ljuset. Denna metod har prövats genom generationer och har aldrig slagit fel:


"Om man inte vill att hon skall bli havande skall man föra in sin lem i henne, lägga sin mun mot hennes mun, andas in och ut igen med orden: 'Med min mannakraft och säd tar jag säden åter från dig!' Då blir hon utan säd."


Om man däremot önskar en liten krabat och vill vara säker på att startskottet för ett niomånadersmaraton ska ljuda så ska man följa nedanstående instruktion:


"Så särar man på hennes lår med orden: 'Sära er, himmel och jord!' Så för man in sin lem i henne, lägger sin mun mot hennes mun och stryker henne tre gånger medhårs med orden:


   Må Vishnu bereda skötet; må Tvastr snida formerna,
   må Prajapati bestänka dig; må Dhatr lägga ett barn i dig!
   Lägg ett barn, Sinivali! Lägg ett barn, du bredflätade!
   Må de lotusbekransade Asvinerna lägga ett barn i dig!


Dessa tidlösa kunskapstraditioner har varit dolda för oss i västvärlden under tusentals år, men i dagens kommunikationssamhälle kan vi snabbt nå dem och ta dem till oss. Det gäller därför att ta vara på varje stavelse och möta råden på ett seriöst och bejakande sätt.


   Sluta aldrig att söka.
      Sluta aldrig att lyssna.
         Sluta aldrig att älska.