carlemar

Sommaren på Ramsvik börjar så sakteligen lida mot sitt slut. Det har varit tre intensiva veckor. Mindre än en kvar. Känner mig fysiskt sliten på grund av bristande rutiner och påfrestande arbetspass. Att sluta 01.00 och börja 08.00 känns allt annat än fackligt. Men det är inget jag beklagar mig över. Om jag ändå är här kan jag ju likaväl jobba. Sola är ju skönt, men det betalar inte hyran. Tyvärr. Folk här säger att jag inte får åka härifrån. Men det får jag. Frågan är snarare om jag vill. Det vill jag nog. Men det är svårt att slita sig härifrån. Kommer sakna alla mina nyfunna vänner. Och förhoppningsvis finna mina gamla vänner igen. Det är något jag ser fram emot. Det är något som är säkert.

Sådärja. Då var man tillbaka på Ramsvik igen. Lustigt nog så känns det inte som att det har gått en dag sen sist. Men det har det. Inte bara en. Många. Tycker det är intressant att livet ibland tycks ta några steg tillbaka. Eller i alla fall stanna upp för ett slag. När man kommer tillbaka till en plats så känns det som att man aldrig varit borta. Allt man lärt sig. Allt man gjort. Borta. Kanske inte borta. Men vilar lite iallafall. Kommer nog tillbaka. När jag kommer tillbaka till någon annan plats. Kalmar till exempel. Då är jag Kalmarmänniska igen. Kommer inte kännas som att jag varit borta. Mitt jobb i Ramsvik kommer att gå i idé då. Inte finnas. Tills jag kommer tillbaka igen. Sluter cirkeln. Tar ett varv till. Förstår ni vad jag menar? Det gör inte jag. Blev lite vimsigt det här. Blir så när man bara skriver. Inte tänker.

Trivs i alla fall extremt bra här. Har jobbat mitt första pass i butiken idag och det gick relativt smärtfritt. Allt är ju relativt har jag hört. Men det blir så svårt att skriva då. Om man inte får relatera till något. Eller måste. Dåligt blir bättre. Bra blir sämre. Inget är vad det utger sig för att göra.

Färdiflummat för idag. Jag är trött. Känner att mitt bloggande ballar ut. Antar att inte många som läste de första raderna också läser de sista. Jag klandrar er inte. Även fast ni inte läser det.

Tänk att få vara ett barn, igen.
Skrika högt när bussen blir för varm.
Stolläta en glass med hela ansiktet.
Rycka i någons mustasch. Bara sådär.
Det gör inget. "Han är ju bara ett barn".

Få leva i nuet.
Inte i det som aldrig blev.
Inte i det som aldrig blir.

Få vistas bortom OB-tillägg, smulgräl och Almedalsveckan,
lyckokrav och plastmedia,
ansiktslyft och verklighetsflykt.

Vara ofullständig. Men ändå räcka till.
Leva mest. För att man levt minst.

Tänk om man kunde spara ett ögonblick.
Konservera.
Lägga i en burk. Ställa i ett skafferi.
Livets skafferi.
Plocka fram när minnet inte räcker till.
Läsa etiketten. Skruva loss locket. 
Lukta. Känna. Smaka.
Återuppleva nuet.

Min morfar somnade på min axel idag.
I en hammock.
I solskenet.