Ännu en morgon vid fönstret.

Ser ljuset sakta tändas i himlens fönster. En gigantisk lyftkran avtecknar sig mot vinterskyn och svänger sin väldiga metallarm genom den klara och kalla luften. Allt är tyst, öde och stilla så när som på ett par kraxande kråkor som slutit sina svarta klor kring en rostig teveantenn.

Den här helgen har fått mig att tänkta. Efteråt mindes mamma att allt växlade mellan svart och vitt. Just nu är hela världen vit. Det får man ta vara på. Springa ut och göra snöänglar, åka skridskor hand i hand, värma sig i varandra.

På fredag är det bara två veckor kvar till jul. Inte klokt. Har inte köpt en enda julklapp. Har inte ens tänkt Julklapp. Ser mycket fram emot julen. Då ska jag krama min familj länge, för alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0