Några rader jag plitade ner för ett par dagar sen
då du böjde dig fram
och kysste mig
med ett milt leende
Utanför
hade de sista snöflingorna
virvlat färdigt och lagt sig för att vila
på gatorna och hustaken
Jag slöt handen kring dörrhandtaget
vred om och steg ut
i den kalla luften
Ovanför
flöt lätta molnstrimmor
över en ljus decemberhimmel
På gatan stod en bil parkerad
med släckta lyktor
och vindrutetorkarna
pekandes rakt ut
Jag följde Rudedammsgatan
som knarrade under skosulorna
och fantiserade om människorna
som skymtade bakom fönsterglasen
scener ur en osammanhängande stumfilm
vars textremsor växte fram och tynade bort
för att ge plats åt en kyss och ett
du
Väl framme i matbutiken köpte jag
kanelstänger och fikon
och då jag steg ut därifrån
möttes jag av samma kalla luft
men en mörkare himmel
Högt över taken
hade nattens första stjärna tänts
en liten ljuspunkt i det stora svarta
men flera hundra tusen gånger
större än jorden
Det askgrå skymningsljuset
blandas upp med gatlampornas
mjukt gula sken och jag andas ut
ett vitt moln av rök som stiger
mot den dunkla skyn
Snart skymtar vårt gula trähus
mellan björkens glesa grenverk
och jag ser att sju vita ljus har tänts
i vårt köksfönster och att två
klara blåa ögon följer mina steg
med ett milt leende
Åh. Din text är lika vacker som du.
