Facebook

Ni vet känslan av att vakna ur en elak mardröm och inse att räddningen bara fanns ett ögonlock bort. Ett tillstånd som verkade sant byts ut mot ett som är sant. Åter till en säng och fyra väggar. Mitt ögonlock for precis upp och jag blev varse om mitt märkliga beteende. Som att äta av kunskapens frukt och inse att man är naken. Varse om ett beteende jag delar med många. Just i det ögoblick då jag loggade in på Facebook och tänkte fylla min statusrad med "äter blodpudding och bacon", så insåg jag hur långt det hela har gått. Om man inte ens kan äta blodpudding utan att dela med sig av den informationen... Visst, hade jag slaktat grisen själv och knådat samman två härliga blodpuddingslimpor på egen hand så kanske att jag hade varit aningen stolt och velat låta världen få höra, men ICA:s färdigpudding för 8:90:-? Jag kan inte tänka mig något mer ointressant, men för en sisådär tio minuter sedan så lät det helt rimligt. Alla vill veta. Alla bryr sig om. Oavsett vad. För det är väl det allt går ut på? Kärnan i Facebook. Att någon ska bry sig. Att någon ska "gilla". Inget är för litet för att dela med sig av. Inget för stort. Bara någon bryr sig. Kan vi inte börja ringa varandra igen? Kanske till och med kramas lite? Äta blodpudding tillsammans? Visa att vi gillar varandra utan att behöva säga det. Kan vi inte äta frukten tillsammans? Så att vi ser att vi är nakna.  

Kommentarer
Postat av: Andy

Äntligen har jag en kompis som jag kan äta blodpudding naken tillsammans med! =)

2009-09-28 @ 18:34:12
Postat av: J

Det vet du, Andy!

2009-09-28 @ 23:34:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0