carlemar

Nu sitter man här igen i gränslandet mellan död och levande. Blev lite för hög promillehalt i blodet igår. Men jag hade galet kul fram till att jag förlorade alla mina mänskliga egenskaper och förvandlades till ett djur. Men som sagt så var det en riktigt bra kväll, och vad kan det annat bli när man har sina bästa vänner runt sig? Alexandra var här och det känns tomt nu när hon åkt. Det finns få saker som jag hatar mer än när hon åker ifrån mig. Känns lite tungt också att hon ska bo så långt här ifrån ett tag, men det löser vi på något sätt. Nu har jag ju en anledning till att se Norge! Hon är viktig för mig. Lika viktig som luften jag andas. Jag vet att det där lät onödigt högtravande och poetiskt, men ibland så räcker inte det vanliga språkbruket till. Man kan inte längre säga att något är rött, fult, bra eller dåligt. Det krävs något mer. Jag antar att det är därför poesi finns. Hon är min bästa vän. Hon vinner.