carlemar

Fick min hjärna rejält tillskrynklad under gårdagens lektion. Introduktion i religionsfilosofi. När jag klev över klassrumströskeln och ut i verkligheten så visste jag inte längre om det var verkligheten jag såg. Kan man veta något utan att tro? Kan jag veta att Gustav Vasa har bott på Kalmar-slott? Jag kan välja att tro på de historiker som hävdar det, men...har JAG bevis? Kan jag veta att jag är 21 år gammal? Jag kan välja att tro på min mamma, men...kan jag VETA? Man blir lätt lite snurrig i onödan. För jag vill påstå att det är fullständigt omöjligt att fungera som människa om man inte får säga sig veta något som man inte vet. Då vet man ju plötsligt ingenting. Man skulle visserligen kunna argumentera för att fysisk smärta är sann. Men det blir ju lite svårt att övertyga läkaren om att hjälpa dig om han måste ha vattentät bevisföring för att det du säger är sant. Det blir lite svårt för domaren att döma en mördare eftersom han inte personligen bevittnade mordet. Jaja, ni hajar grejen. 
   Jag gick iallafall precis en promenad för att lufta mina tankar och ben. Efter diverse cirkeltankegångar så stannade jag en stund vid tanken om den fria viljan. Den fria viljan åberopas ju väldigt ofta för att förklara varför människor handlar ont, men den tas sällan upp när människor gör bra saker. Då är det oftast tal om gudomligt inflytande eller dylikt. Men om man ponerar att Gud aktivt deltar i våra liv och besvarar böner och straffar de som är ogudfruktiga, är det då andligt korrekt av en läkare att bota någon som blivit sjuk. Om man antar att sjukdomen är något slags Guds straff. Kan en god handling ses som god i denna världen, men inte i den andliga.. Jag vet att mina tankar inte är helt vattentäta, men det var så mina tankegångar gick iallafall. Det finns sannerligen mycket man kan grubbla över om man tar sig tiden!
   Kom på en ganska intressant romanstory också. Den skulle handla om någon som en dag upptäcker att hon bara är ett år gammal, men för omvärlden (och sig själv) är i tjugofemårsåldern. Hon ska vara resultatet av ett hemligt forskningsprojekt som lyckats med att skapa en människa med tankar, minnen och allt. Hennes minnen finns i hennes hjärna, men hon har aldrig upplevt dem rent fysiskt. De första raderna skulle kunna vara: "Vad skulle hända om du en dag upptäckte att din sanning inte är någon annans? Att de minnen som du bär på inte är dina egna? Det här är min historia:" Vet inte hur man skulle kunna utveckla idéen och jag känner mig själv nog bra för att förstå att den kommer att ligga på dammhyllan som alla mina andra idéer. Men den som lever får se- Hoppas jag får leva. 
   Jaja, färdigflummat för idag. Skriv gärna en rad om ni tänkte någonting när ni läste. Skriv gärna en rad om ni inte tänkte något alls. Skriv gärna en rad.