carlemar

Jag är en av mina bästa vänner. Under årens lopp har jag spenderat en hel massa tid med mig själv och vi har delat både glada och ledsna stunder. Jag kan prata om allt med mig själv. Trodde jag. Fram tills idag. 
Jag gillar visst att måla. 
Varför har jag aldrig berättat det för mig själv?

Lägenheten luktar starkt av målarfärg. Händerna spräckligt vitfläckiga. Jag har målat. En hylla.
Det var skoj. 

I arla morgonstund promenerade jag stolt in på Coop Bygg, ett ställe där långhåriga lärarstudenter med Ludwig Feuerbachs samlade skrifter i bokhyllan är mer sällsynta än missnöjda iPhone-ägare. Väl inne fick jag god hjälp av vänlig man med mustasch och vandrade ut därifrån med en

välfylld plastkasse:
 
- Vit Grundfärg 0,5 l
- Antikvit Målarfärg 0,9 l
- 1 st pensel
- 1 st grovt sandpapper (Vilket jag förlade i kassan och kom hem utan. Tur att bästa flickvännen hade gömt lite sandpapper i ena kökslådan.)

Innan vi går vidare bör tilläggas att inköpen var i underkant och jag fick, med något tyngre steg, gå efter mer grundfärg. Observera: Vägen. Till. Coop. Är. Lång.    

Resten av dagen har jag spenderat med att måla. Lyssnat på ett flertal sommarpratare, däribland Amanda Jensen, Andres Lokko, Jonas Gardell, John Ajvide Lindqvist, Klas Östergren, m.fl. (med viss reservation för att jag kan han nämnt samtliga)

_______________________________________________________________________________________________

Tips På Bra Målarmusik:

Detektivbyrån

_______________________________________________________________________________________________


Det har med andra ord varit en lugn, närmast terapeutisk, dag. Bara jag. Penseln. Och spännande människor som har delat med sig av sina tankar, funderingar och öden. Att dela med sig av saker verkar dock inte vara min starka sida. Som ovan nämnt så gillar jag uppenbarligen att måla. Jag har, ursäkta mig, för fan haft 22 år på mig att berätta detta. Under en period, då Andre Lokkos pretentiösa förstå-sig-på-elektro-pop strömmade ur högtalarna, svassade jag runt iförd endast kalsonger och linne och skvätte målarfärg på hyllan. Som en riktig konstnär. Som en sån där man ser i franska filmer. Figure-toi!

Jag är medveten om att resultatet är undermåligt, kanske rent av dåligt. Jag är medveten om att målarfärgskostnaderna skulle kunna bekosta en ny vit hylla, samma modell. Men jag har haft en helt underbar dag med penseln. Snacka om att rensa tankar, smutsa ner dem igen, rensa på nytt... Jag är väl medveten om att jag kanske knappt vågar ha hyllan framme, men det gör inte så mycket, den har skänkt mig mycket lycka. Den har berättat för mig att jag, just det, jag, gillar att måla.

Bra för idag.

...eller...vänta...såg förresten en reklampelare på stan idag. Nåt tidningsbolag som uppmanade folk att vara mer osociala. Stora svensklärarfingret fram. Asociala. Asociala.

Sådärja.

/J

Lite rostig på att blogga nu märker jag. Vet varken vart jag ska börja eller vart jag vill komma, men mitt liv myser verkligen med mig just nu. Mamma och Matilda var i staden igår och hälsade på och vi har haft två toppendagar tillsammans. Det första min syster sa när hon klev över tröskeln till min lägenhet var: "Shit, Jonathan, vilken oordning, man märker verkligen att vi är släkt". Efter att sedan ha kommenterat det imponerande diskberget och det centimetertjocka dammlagret på min eMac så ägnade hon ett par ögonblick åt att begrunda min bokhylla. Då hennes blick föll på den avdelning som är vigd åt snickarskråets ständige affischnamn, Jesus från Nasaret, blev hon genast mycket mer osäker på vårt egentliga släktband. Det hela nådde sin kulmen då jag på Ming Palace började redogöra för mina mindre lyckade köksprojekt, som att göra Lassi på yoghurt, salt och garam masala och mitt numera legendariska försök att koka en panerad schnitzel, då hennes ansikte genast förvreds i en ogillande grimas och nu var alla hennes tvivel som bortblåsta: "Jonathan, vi är inte släkt, det låter inte rimligt!". 
  
Usch, märker att bloggfingrarna är lite rostiga. Tror vi håller där för idag.

/J
  

- Ur ett sms jag fick av min syster för några dagar sen: "Jag drömde att du dog, jag grät i en timme i min dröm". Citatet är givetvis helt och hållet plockat ur dess egentliga sammanhang och sms:et var antagligen ett av de finare jag någonsin fått av någon. Jag fällde själv ett par tårar innan jag svarade att jag inte har några som helst planer på att dö. Inte än på ett tag iallafall. Lite grejer jag måste ta itu med först. Det tar ju lite tid att lära sig leva. Man har ju liksom varit död ganska länge innan man föddes. 21 år är ju ganska lite med tanke på att jag var död mellan världens skapelse och 1988. Vore ju konstigt om det inte kändes lite staplande i början. Livet är ju mist sagt ett extremt tillstånd.

- Vi spånade på lite nya bandnamn till KAST-bandet idag. Jenny föreslog "Holocaust".

- Lördagens skivmässa i Kalmar var en stor brylkrämsosande besvikelse. Om man inte var ute efter rockabilly, blues eller "Mr. Music 48" på vinyl så hade man hamnat fel. Jag hade hamnat fel. Jag gick till Skivlagret istället för att tillgodose mitt pockande skivbehov, men köpte inget där heller. Hittade dock en George Benson-box med fem skivor för 89:-. Har inte kunnat släppa tanken på den sedan jag klev ut ur butiken. Måste nog gå tillbaka för att köpa den. Gärna snart.  

- Nya ord som jag lärt mig idag: Vämjelse, bevågenhet, kättja och sonor. 

Över och ut! /J

 

Diktprojektet, som går ut på att jag ska skriva en dikt om dagen med hjälp av tre slumpvis valda ord, tar sin början idag. Jag har alltid velat skriva dikter, men aldrig försökt, så vi får se vart vi hamnar. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var lite nervös, poesin är ju inte direkt min hemmaplan. Men varje resa börjar ju som bekant med ett steg. Tack för alla fina ord ni skickat in och fortsätt gärna skicka in ord som ni vill se i mina dikter. Nu kör vi!

Dagens ord blev: Dilemma. Baguette. Blomster

Dikt 18/1 -10

Dilemma
   Låsta dörrars kval

Jag dunkar mitt huvud mot
                                                     nyckelhål
som rymmer drömmens scener&
genom blodig panna skådas
   en värld som är för andra

      dit nyckeln inte passar

där revolutionen kommer på cykel&
med baguette under arm&
                                                     demokratins basker sitter på sned

   Bastiljens fästning är fylld utav blomster
   Med rötter i slavsvett och tårar

Tvingas vända vid frihetens port
som snidats av folkets röst

                                                    som tystnat&
                                                    dränkts av vinsorl och dragspel

Nyckelhål är till för att kika i
                                                    inte gå in igenom&
Fickan är tyngd utav svarta nycklar

   passar inte

                                                    in

/Jonathan

På måndag ska jag sjösätta ett nytt projekt och hoppas på att jag får god vind i seglen från start. För att detta ska kunna gå att genomföra så ber jag ödmjukast om er hjälp. Så här ligger det till. Jag vill kunna skriva dikter. Det kan jag inte. Jag behöver helt enkelt öva. Därför ber jag nu er att skicka mig tre, eller flera, ord som ni tycker är vackra, fula, roliga eller tråkiga. Av dessa kommer jag sedan dra tre stycken om dagen, för att sedan försöka skapa en liten dikt kring dem. Dikterna kommer jag dagligen att publicera här på bloggen för allmän beskådan, hur bra eller dåliga de än blir. Orden kan ni skicka till mig via facebook eller till [email protected]. Jag kommer inte att censurera några ord, men oseriösa förslag undanbedes. Deal?

Allmän update: Tackar för en trevlig kväll igår på bistrobar. Tackar Jens och alla tentaslaskande studenter för förstklassigt sällskap. Jag blev kallad "Fredrik Lagers kompis" hela kvällen. Sedan träffade jag Amanda Svärdhs kompis som frågade om inte jag var Maria Bagewitz kompis. Skönt att vi kan träffas i våra vänners skuggor ett tag och svalka oss. Vi som liksom barahängermed i vanliga fall. Vi som inte är den som är den. Vi som är den som är den andra. Ikväll blir det lite party hemma hos Sofie med sköna människor. Najsigt värre!

Dagens citat: "The future is no place to place your better days".  Dave Matthews Band - Cry Freedom.

/Jonathan

I de indiska textsamlingarna "Upanishaderna" vilar det uråldrig kunskap som tillkommit genom tusentals år av kontemplation och meditation, runt trakterna av Ganges-dalen. Lärda präster, brahmaner, har förärats inträde till en värld fylld av mytologiska gudaväsen och visdom som lagrats genom tallösa år. Då vi nordbor fortfarande gick med krökta ryggar och tunna spjut, flödade Induskulturen med utvecklade städer och avancerad teknologi. Idag finns ett exemplar av Upanishaderna i nästan varje svenskt bibliotek och jag tänkte dela med mig av hur de tidigaste hinduerna såg på kärlek och samliv.


Först en uppmaning till mannen:


"Om man sovande eller vaken spiller sin säd, vare sig det är mycket eller bara så här, skall man vidröra den och läsa över den:


   Den säd jag i dag spillde på jorden,
   om den så flutit ut i växter eller vatten,
   den säden tar jag åter!
   Må min mannakraft vända åter till mig,
   åter min glöd, åter min lust:
   må eld och eldhögar inta sina rätta platser!


Så skall han ta den med tummen och ringfingret och stryka ut den mitt på bröstet eller mellan ögonbrynen. Och om han ser sig själv i vattnet, skall han läsa över det: 'I mig må vara glöd, mannakraft, ära, rikedom och goda gärningar."


En annan punkt som tas upp är aldrig så aktuell som i dessa tider då kvinnans roll i samhället ständigt skapar debatt. På den punkten är Upanishaderna mycket tydlig:


"Därför skall man närma sig en skön kvinna då hon lagt av sina orena kläder och kalla henne till sig. Om hon inte ger en vad man begär, skall man muta henne. Om hon ändå inte ger en vad man begär skall man slå henne med en käpp eller med handen och övervinna henne i det att man säger: 'Med min mannakraft och ära tar jag din ära'. Då förlorar hon sin ära"


Upanishaderna lyfter också upp en uråldrig preventionsmetod i ljuset. Denna metod har prövats genom generationer och har aldrig slagit fel:


"Om man inte vill att hon skall bli havande skall man föra in sin lem i henne, lägga sin mun mot hennes mun, andas in och ut igen med orden: 'Med min mannakraft och säd tar jag säden åter från dig!' Då blir hon utan säd."


Om man däremot önskar en liten krabat och vill vara säker på att startskottet för ett niomånadersmaraton ska ljuda så ska man följa nedanstående instruktion:


"Så särar man på hennes lår med orden: 'Sära er, himmel och jord!' Så för man in sin lem i henne, lägger sin mun mot hennes mun och stryker henne tre gånger medhårs med orden:


   Må Vishnu bereda skötet; må Tvastr snida formerna,
   må Prajapati bestänka dig; må Dhatr lägga ett barn i dig!
   Lägg ett barn, Sinivali! Lägg ett barn, du bredflätade!
   Må de lotusbekransade Asvinerna lägga ett barn i dig!


Dessa tidlösa kunskapstraditioner har varit dolda för oss i västvärlden under tusentals år, men i dagens kommunikationssamhälle kan vi snabbt nå dem och ta dem till oss. Det gäller därför att ta vara på varje stavelse och möta råden på ett seriöst och bejakande sätt.


   Sluta aldrig att söka.
      Sluta aldrig att lyssna.
         Sluta aldrig att älska.