Penseldrag och Översittar-pop

Jag är en av mina bästa vänner. Under årens lopp har jag spenderat en hel massa tid med mig själv och vi har delat både glada och ledsna stunder. Jag kan prata om allt med mig själv. Trodde jag. Fram tills idag. 
Jag gillar visst att måla.
 
Varför har jag aldrig berättat det för mig själv?

Lägenheten luktar starkt av målarfärg. Händerna spräckligt vitfläckiga. Jag har målat. En hylla.
Det var skoj. 

I arla morgonstund promenerade jag stolt in på Coop Bygg, ett ställe där långhåriga lärarstudenter med Ludwig Feuerbachs samlade skrifter i bokhyllan är mer sällsynta än missnöjda iPhone-ägare. Väl inne fick jag god hjälp av vänlig man med mustasch och vandrade ut därifrån med en

välfylld plastkasse:

 
- Vit Grundfärg 0,5 l
- Antikvit Målarfärg 0,9 l
- 1 st pensel
- 1 st grovt sandpapper (Vilket jag förlade i kassan och kom hem utan. Tur att bästa flickvännen hade gömt lite sandpapper i ena kökslådan.)


Innan vi går vidare bör tilläggas att inköpen var i underkant och jag fick, med något tyngre steg, gå efter mer grundfärg. Observera: Vägen. Till. Coop. Är. Lång.    

Resten av dagen har jag spenderat med att måla. Lyssnat på ett flertal sommarpratare, däribland Amanda Jensen, Andres Lokko, Jonas Gardell, John Ajvide Lindqvist, Klas Östergren, m.fl. (med viss reservation för att jag kan han nämnt samtliga)

_______________________________________________________________________________________________

Tips På Bra Målarmusik:

Detektivbyrån

_______________________________________________________________________________________________


Det har med andra ord varit en lugn, närmast terapeutisk, dag. Bara jag. Penseln. Och spännande människor som har delat med sig av sina tankar, funderingar och öden. Att dela med sig av saker verkar dock inte vara min starka sida. Som ovan nämnt så gillar jag uppenbarligen att måla. Jag har, ursäkta mig, för fan haft 22 år på mig att berätta detta. Under en period, då Andre Lokkos pretentiösa förstå-sig-på-elektro-pop strömmade ur högtalarna, svassade jag runt iförd endast kalsonger och linne och skvätte målarfärg på hyllan. Som en riktig konstnär. Som en sån där man ser i franska filmer. Figure-toi!

Jag är medveten om att resultatet är undermåligt, kanske rent av dåligt. Jag är medveten om att målarfärgskostnaderna skulle kunna bekosta en ny vit hylla, samma modell. Men jag har haft en helt underbar dag med penseln. Snacka om att rensa tankar, smutsa ner dem igen, rensa på nytt... Jag är väl medveten om att jag kanske knappt vågar ha hyllan framme, men det gör inte så mycket, den har skänkt mig mycket lycka. Den har berättat för mig att jag, just det, jag, gillar att måla.

Bra för idag.

...eller...vänta...såg förresten en reklampelare på stan idag. Nåt tidningsbolag som uppmanade folk att vara mer osociala. Stora svensklärarfingret fram. Asociala. Asociala.

Sådärja.

/J


Vår på väg!

Vintern rinner sakta ner i avloppsbrunnarna. Kvicksilvret börjar sakta puttra i stadens termometrar. Människor börjar klä av sig i takt med att träden klär på sig. Vårdagjämningen är här.

I tisdags vaknade jag upp i en lägenhet i Stockholm. Solen sken genom fördragna persienner då jag sakta gnuggade sömnen ur ögonen och påminde mig själv om att det var en speciell dag. Min födelsedag, minsann. Jag lutade mig sakta tillbaka och lät tårna dansa till Dave Matthews Bands "Shake Me Like a Monkey", som fortfarande ekade innanför pannbenet efter gårdagens konsert på Arenan. Innanför slutna ögonlock mindes jag i detalj hur jag och Jonas (Pettersson) låtit oss hänföras av den musikaliska odyssé som DMB lät oss följa med på under de dryga två timmar som spelningen varade. Det är givetvis i det närmaste omöjligt att beskriva atmosfären som rådde inne i konsertlokalen när över 3000 människor allsjöng till "Funny The Way It Is" och "Crash" eller när "Lying In the Hands of God" mynnade ut i ett toksvängigt tiominuters-jam som fick hela Hammarbyhamnen att gunga i takt. Jag stod, tillsammans med flera tusen leenden, och åtnjöt den största musikaliska upplevelsen någonsin och de enda i lokalen som inte förstod DMB:s storhet var Expressen och Aftonbladets skribenter. Expressens utsände var en tondöv mupp, Aftonbladets insåg sina begränsningar och skrev att: "Jag kan absolut förstå vad det är i den här blandningen av akustisk rock, blues, jazz och funk som lockar [---] Men för någon fostrad i pop blir det alldeles för många tålamodsprövande tiominuterssjok frijazzfunkig saxofon på vägen dit". 



Fick hem ett flygblad idag från Svenskarnas Parti. De menade att ett tryggare Sverige skapas genom stoppad invandring och utvisning av etniska främlingar. Ett av deras starkare argument var att "många äldre mår dåligt för att de inte längre känner igen sig i Sverige". Eftersvallningarna efter Andra Världskriget börjar avta och högerextrema vindar börjar återigen svepa över Europa. Måste det verkligen behövas ett europeiskt folkmord var hundrade år för att folk ska förstå främlingsfientlighetens konsekvenser? I och med att det ganska precist har förflutit en generation sedan Förintelsen börjar folk glömma. Förneka. När tiderna är tuffa och ekonomin försvagas så behövs det syndabockar. Någon att skylla på, någon som tar från de rika. Eller som Svenskarnas Parti uttrycker det: "skolorna saknar ekonomiska resurser och det blir inte bättre av att pengar måste läggas på extra undervisning åt invandrare".

Skål för turturduvorna!

- Ska precis lufsa bort i den nyfallna februarisnön för att sätta mig på det tåg som ska föra mig till Växjö och firandet av farfar och farmors guldbröllop. De har alltså varit gifta sedan den 20/2, 1960, och de ser fortfarande nykära ut. Kärleken är vacker och det ska vi fira idag!

- I en rubrik i dagens SvD stod det: "Experter tror Tiger Woods kommer igen". Frågan är bara i vem?

/J

Livet är en kram!

Lite rostig på att blogga nu märker jag. Vet varken vart jag ska börja eller vart jag vill komma, men mitt liv myser verkligen med mig just nu. Mamma och Matilda var i staden igår och hälsade på och vi har haft två toppendagar tillsammans. Det första min syster sa när hon klev över tröskeln till min lägenhet var: "Shit, Jonathan, vilken oordning, man märker verkligen att vi är släkt". Efter att sedan ha kommenterat det imponerande diskberget och det centimetertjocka dammlagret på min eMac så ägnade hon ett par ögonblick åt att begrunda min bokhylla. Då hennes blick föll på den avdelning som är vigd åt snickarskråets ständige affischnamn, Jesus från Nasaret, blev hon genast mycket mer osäker på vårt egentliga släktband. Det hela nådde sin kulmen då jag på Ming Palace började redogöra för mina mindre lyckade köksprojekt, som att göra Lassi på yoghurt, salt och garam masala och mitt numera legendariska försök att koka en panerad schnitzel, då hennes ansikte genast förvreds i en ogillande grimas och nu var alla hennes tvivel som bortblåsta: "Jonathan, vi är inte släkt, det låter inte rimligt!". 
  
Usch, märker att bloggfingrarna är lite rostiga. Tror vi håller där för idag.

/J
  


Kylskåp halleluja

- Inatt drömde jag att jag träffade Mårten Andersson. Jag frågade om Fredrik Andersson gjorde bra ifrån sig på Raw i måndags. "Nej, inget vidare, men han var rolig iallafall", sa Mårten. "Det är ju alltid något när man jobbar som stå-upp-komiker", sa jag.

- Har precis haft besök av Kalmarhem. Han var jättetrevlig. Jag försökte vara trevlig tillbaka och jag tror jag gjorde ett gott intryck för helt plötsligt ville han installera ett nytt kylskåp åt mig. Sagt och gjort. Tidigare kunde jag inte ha ett mjölkpaket i kylen mer än två dagar. Sen blev det klumpar. Nu är mjölken kall. Inga klumpar. Jag är tacksam. Kalmarhem har gett mig livlösa element, kalla duschar och varma kylskåp. Men när de knackar på och fixar blir jag glad. Då minns jag hur skönt det är att ha en varm lägenhet. En varm dusch efter en promenad i vinterkylan. Kall mjölk och kanelbulle. Vissa kanske tycker att 3200:- är dyr hyra när saker och ting inte fungerar som de ska. 3200:- för tacksamhet är billigt, säger jag.

- Korv med bröd är gott, men inte så nyttigt. Borde nog tänka oftare på det. 

- Mason Jennings är fortfarande min favoritartist just nu. Lyssna på honom. Gillar ni det inte, lyssna igen. Lyssna noggrannare. 

/Jonathan 

02:27

"Ibland så tror man att man vet bättre än man förstår"
                                                                                          
/J, 3/2 -10

Lite tankar för dagen. 31/1 -10.

- Ur ett sms jag fick av min syster för några dagar sen: "Jag drömde att du dog, jag grät i en timme i min dröm". Citatet är givetvis helt och hållet plockat ur dess egentliga sammanhang och sms:et var antagligen ett av de finare jag någonsin fått av någon. Jag fällde själv ett par tårar innan jag svarade att jag inte har några som helst planer på att dö. Inte än på ett tag iallafall. Lite grejer jag måste ta itu med först. Det tar ju lite tid att lära sig leva. Man har ju liksom varit död ganska länge innan man föddes. 21 år är ju ganska lite med tanke på att jag var död mellan världens skapelse och 1988. Vore ju konstigt om det inte kändes lite staplande i början. Livet är ju mist sagt ett extremt tillstånd.

- Vi spånade på lite nya bandnamn till KAST-bandet idag. Jenny föreslog "Holocaust".

- Lördagens skivmässa i Kalmar var en stor brylkrämsosande besvikelse. Om man inte var ute efter rockabilly, blues eller "Mr. Music 48" på vinyl så hade man hamnat fel. Jag hade hamnat fel. Jag gick till Skivlagret istället för att tillgodose mitt pockande skivbehov, men köpte inget där heller. Hittade dock en George Benson-box med fem skivor för 89:-. Har inte kunnat släppa tanken på den sedan jag klev ut ur butiken. Måste nog gå tillbaka för att köpa den. Gärna snart.  

- Nya ord som jag lärt mig idag: Vämjelse, bevågenhet, kättja och sonor. 

Över och ut! /J

 


Lite tankar för dagen.

- Fick hem Svenska Akademiens Ordlista. Slog upp en sida på måfå. Första ordet jag lät ögonen falla på: "Bitch". Ordet efter var "bitestikel".

- Fick hem "Det Flerstämmiga Klassrummet" av Dysthe. Läste om en skola i USA. De flesta eleverna var "svarta, mexikaner eller asiater". Frågorna poppar upp. Om en person från Indien är asiat, borde inte en person från Mexiko då vara sydamerikan? Kan man vara svart OCH mexikan? Varför är några indelade efter hudfärg, några efter nationalitet och några efter vilken världsdel de kommer ifrån?

- "Inglorious Basterds" är en cool film. Tarantino gör våld vackert. En modern tids Goebbels för våldsförhärligande propaganda. Tyckte mycket om scenen där Hitler sade: "Tuggummi?". Där hade filmen sin peak. 

- Sveriges integrationsminister vill införa förbud mot burka. I sann maoistisk anda. Det är väl klart att staten måste kunna ta både kulturen och friheten att klä sig hur man vill från människan? 

Dagens dikt. 23/1 -10.

Dagens ord: Nattfönster. Inälvor. Tårflöde.

Polkagris

Skär mig röd över hela kroppen
med skärvor från ett trasigt nattfönster
låter vårfåglar strömma in
för att spisa mina blottade inälvor


Ett oupphörligt tårflöde
sipprar genom sår
blodstrimmor mot likvit hy
transporterar glas


/Jonathan

Dagens dikt. 22/1 -10.

Dagens ord: Inkongruent. Vaniljte. Betingning.

Amors hundar leker
kärlek,
kling-klong, fuktig mun
kyssarnas betingning,

minfält göms,
i läppkött,

blodfärgad tunga,
sårad,
av vampyrens tand,

under mjuk filt,
fylls en mun,
av vaniljte
och ord,
men ingen att spotta på,

klockan ringer,
orden föds,
                       oförenlig.
                       inkongruent.
                       distant.

sköljs ner av ljummet rödte,
försvinner. föds aldrig mer.
dränks i ensamhetens vågskum.

/Jonathan

Dagens dikt. 21/1 -10.

Dagens ord: Längtan. Utan. Lycka
------------------------------------
Lyckan är en sandvit strand
Längtan en havets våg
------------------------------------
Drar in.
Drar sig tillbaka.
------------------------------------
Lämnar salt
i
såren
------------------------------------
En halv evighet tillsammans
men aldrig någonsin utan
------------------------------------
/Jonathan

dikt. tvånollnollettettnoll.

Dagens ord: Livbåt. Svärd. Orsakssamband.


"Kassettband med tysta minuter
Ljuder på ödelagd strand
En livbåt guppar på ytan
Åror av avklippta band

Som delats av klipptunga svärd
Begravts under blodvitesand
Volymknappen vrids emot solens
Infekterade orsakssamband"

Dagens dikt ägs förstås av betraktaren, men min tanke skänker jag till offren på Haiti där många band just nu blir avklippta. Klippor är tunga i ett land utan lyftkranar.

/Jonathan


dikt. nittondeiförsta tio.

Dagens ord: Ämbetsdryg. Lasagne. Flatulens.

genom simmigt porslinsöga
högt på en stol
en värld som i 2D
tårarnas pool
---------------------------------
lasagnen på kragen
regnar tungt ner
i kupade händer
de knäfallna ber
---------------------------------
om friskluft och syrgas
ett slags resistens
från rännstenens dimmor
av mammonistisk flatulens
---------------------------------
det suckande suset
av inre konflikt
når aldrig längre
än stoldynans skikt
---------------------------------
dinglar med benen
ämbetsdrygt blind
med händer av klöver
klappar sin kind
---------------------------------

/Jonathan

Premiärnerver!

Diktprojektet, som går ut på att jag ska skriva en dikt om dagen med hjälp av tre slumpvis valda ord, tar sin början idag. Jag har alltid velat skriva dikter, men aldrig försökt, så vi får se vart vi hamnar. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var lite nervös, poesin är ju inte direkt min hemmaplan. Men varje resa börjar ju som bekant med ett steg. Tack för alla fina ord ni skickat in och fortsätt gärna skicka in ord som ni vill se i mina dikter. Nu kör vi!

Dagens ord blev: Dilemma. Baguette. Blomster

Dikt 18/1 -10

Dilemma
   Låsta dörrars kval

Jag dunkar mitt huvud mot
                                                     nyckelhål
som rymmer drömmens scener&
genom blodig panna skådas
   en värld som är för andra

      dit nyckeln inte passar

där revolutionen kommer på cykel&
med baguette under arm&
                                                     demokratins basker sitter på sned

   Bastiljens fästning är fylld utav blomster
   Med rötter i slavsvett och tårar

Tvingas vända vid frihetens port
som snidats av folkets röst

                                                    som tystnat&
                                                    dränkts av vinsorl och dragspel

Nyckelhål är till för att kika i
                                                    inte gå in igenom&
Fickan är tyngd utav svarta nycklar

   passar inte

                                                    in

/Jonathan


Hjälp mig att bygga en sjösättningsramp!

På måndag ska jag sjösätta ett nytt projekt och hoppas på att jag får god vind i seglen från start. För att detta ska kunna gå att genomföra så ber jag ödmjukast om er hjälp. Så här ligger det till. Jag vill kunna skriva dikter. Det kan jag inte. Jag behöver helt enkelt öva. Därför ber jag nu er att skicka mig tre, eller flera, ord som ni tycker är vackra, fula, roliga eller tråkiga. Av dessa kommer jag sedan dra tre stycken om dagen, för att sedan försöka skapa en liten dikt kring dem. Dikterna kommer jag dagligen att publicera här på bloggen för allmän beskådan, hur bra eller dåliga de än blir. Orden kan ni skicka till mig via facebook eller till j.carlemar@hotmail.com. Jag kommer inte att censurera några ord, men oseriösa förslag undanbedes. Deal?

Allmän update: Tackar för en trevlig kväll igår på bistrobar. Tackar Jens och alla tentaslaskande studenter för förstklassigt sällskap. Jag blev kallad "Fredrik Lagers kompis" hela kvällen. Sedan träffade jag Amanda Svärdhs kompis som frågade om inte jag var Maria Bagewitz kompis. Skönt att vi kan träffas i våra vänners skuggor ett tag och svalka oss. Vi som liksom barahängermed i vanliga fall. Vi som inte är den som är den. Vi som är den som är den andra. Ikväll blir det lite party hemma hos Sofie med sköna människor. Najsigt värre!

Dagens citat: "The future is no place to place your better days".  Dave Matthews Band - Cry Freedom.

/Jonathan


Kalmarhem bär Prada

Djävulen. Satan. Lucifer. Fan. Asmodeus. Kalmarhem. Kärt barn har många namn.

Under en tid så har jag levt under förhållanden som har varit allt annat än humana. Jag har vaknat stelfrusen, under tjocka täcken och filtar, och tandhackandes gått från sängen till badrummet för att morgon efter morgon få förbanna det faktum att min dusch inte vill ge mig varmvatten. Snabbt in. Snabbt ut. Burr. När jag sedan ska servera mig själv frukost så upptäcker jag att mjölken klumpat sig för att kylskåpet är för varmt. Ska jag behöva ha mjöken i duschen och duscha under det droppande frysfacket? Igår fick jag nog. Kalmarhem vägrade dock att tro på att mina element var ur funktion och att min lägenhet är kallare än en eskimos r-hål. "Ibland kan man inbilla sig att det är kallt, fast det är 25 grader". Jo tack, säg det till istapparna som hänger från taket. Det hela har lyckligtvis löst sig nu och idag hade jag besök av två trevliga killar som hjälpte mig med både element och dusch. Tror att jag fällde en tår när jag fick duscha varmt igen. Nu sitter jag i en kortärmad tröja. Ingen kofta. Ingen filt. Skönt.
   Kom precis hem från Söderport där Kast-bandet, kvällen till ära, stått för underhållning. Tycker vi klarade oss bra, men nöjd är farligt att vara. Imorgon väntar en tenta som jag har stor skälvan för. Det kan sluta hur som helst. Förhoppningsvis bra. Någon som vill hitta på något imorgon kväll? Känner att det vore trevligt att fira kursslutet. Hörde att Bistrobar skulle ha tentaslask för oss studenter. Kanske vore något? Jaja, bara jag får koppla bort skolan för en stund så är jag nöjd!

God natt världen, vi syns imorgon!

/Jonathan

etttvånollettettnoll

Sitter och ler igen. Storler. Vissa människor är verkligen bra på att påminna mig om att världen är vacker. Tack Johanna. Tack Fredrik. Tack Jonas. Måbrakänslorna åker rutschkana på regnbågsbroarna mellan våra hjärtan. Måbrakänslorna är små lurviga nallebjörnar. Krambjörnar. När två vuxna krambjörnar tycker om varandra väldigt mycket så vill de kramas mer än vanligt. Då blir det fler björnar. Fler måbrakänslor.

Idag har varit en bra dag. Föreläsning. Mystehäng hos Johanna. Vinterpromenad med Fredrik. Musikkväll med Jonas. Oj, nu spillde jag visst lite vin. Tur för mig att det råkade hamna i glaset. Svårt att hälla tillbaka det i flaskan. Tror det smidigaste blir att dricka upp det. Måste nog egentligen sova nu. Måste nog bestämt sova nu. Men varför sova när man inte är trött? Bättre att ta vara på piggheten. Den är ju så sällan på besök. Måste nog fira att den vill umgås med mig igen. Tror ni att pigghet gillar cashewnötter? Det tror jag.

Dagens musiktips: Mason Jennings. Lyssna på "Dr. King", den gör mig lite knäsvag just nu.

Dagens citat: "Jag ska tatuera in det indiska soltecknet där solen aldrig skiner, som ett statement för att allt är bra för alla hela tiden" - Rocky

/Jonathan

ettnollnollettettnoll

Livet. Oftast lunkar det bara på. Små korta steg. Så små att man knappt märker att man rör sig framåt. Knappt märker vart man hamnat. Inte förrän något rycker undan dem. Fötterna. Kanske börjar man jaga en skimrande fågel. Börjar ta för långa steg. Glömmer att se sig för. Snavar. När man snavat måste man resa sig igen. Skrubbsåren ömmar lite grann. Gruset i ögonen gör att man förirrat sig lite ifrån vägen. Man tvingas omorientera sig. Vart är jag? Vart ska jag? Hur hamnade jag här? 

Det är skönt att hitta tillbaka. Det är därför man ibland måste gå vilse. 
Ibland så måste man göra sig liten för att kunna växa. Dö för att kunna födas på nytt.

   Man måste inse att fåglar inte är till för att fångas.
   Bättre en fågel på axeln än tio i handen.

Såg en dokumentär om Åsa-Nisse idag på SVT Play. Det var verkligen en orgie i bonnlurkeri och snusläppta buskistorpare. En orgie i Vetlandabor med andra ord. Jag blev varm i hela hjärtat av att lyssna till alla minnen och känslor som folk förknippade med 50-talets biografkung. Lokalpatriotism i sin renaste form. "Jo, det ska jag tala om för dig, att filmmakarna bad några förbipasserande Skiröbor att agera statister. De  blev då ombedda att springa ut ur stugorna när 'jeppen' (jeepen) körde förbi". Det fullständigt lyser i invånarnas ögon. Lilla Vetlanda. Lilla Skirö. Mitt i händelsernas centrum. Det lyser i mina ögon. Det måste erkännas.
   Ibland menar folk att jag pratar utan dialekt. De blir lite nyfikna på hur folk låter i Vetlanda. Egentligen. Eftersom jag inte själv är jättebra på att efterapa den säregna dialekten, där ett lite för tydligt uttalat R är den åttonde dödssynden, så kan jag bara hänvisa till den här dokumentären.
   En historia som präglas av inavel brukar vara en historia som präglas av förfall. Men också av broderlig gemenskap. Välkommen till min värld. Välkommen till Åsa-Nisse-land! 

Imorgon börjar skolan igen. Platsseminarie på schemat. Antar att det måste bli starten på mitt nya liv. Tidiga morgnar. Tidiga kvällar.

PS. Måste bara tacka för en grym kväll igår i sann "wigger-anda". Jag är Sheri Khan. Tutankhamon. Södra Kalmars bästa på Backgammon. That's me, biatch!!

/J

Där jag kan möta mig själv.

På måndag ska vi ha ett seminarie på skolan där vi ska diskutera platser som vi på något sätt betraktar som heliga. Inför seminariet ska vi också ha skrivit en kort text om varför vi valt just den platsen. Det hela mynnade för min del ut i en hyllning till Ramsvik, västkusten och evigheten:

"På västkusten, inte långt ifrån Smögen, ligger en plats som jag i två somrars tid har valt att återkomma till. Platsen heter Ramsvik och är en idyllisk sommarcamping för den som vill njuta av sol, bad och en sällsynt vacker natur. Somrarna i Ramsvik har varit slitsamma, då jag arbetat med både restaurangverksamhet och kvällsunderhållning, men så fort chansen har getts så har jag gett mig ut på långa vandringar i det karga klipplandskapet. Att utforska ön har också i många fall blivit synonymt med att utforska mig själv. Det räcker att tillryggalägga campingen med bara ett par kilometer för att få ta del av en orörd och omväxlande natur som är fullkomligt unik för den svenska västkusten. Unik för Ramsvik. Branta klippsluttningar, små näckrosdammar, vågsköljda berghällar och skimrande skogsdungar omsluter en och skapar en känsla av enhet. Jag finns i naturen och naturen finns i mig.

Om man under en molnfri kväll vandrar upp bland klipporna som breder ut sig över ön så får man ta del av ett storslaget skådespel. Samma förlopp utspelar sig vareviga kväll, men jag tycks ändå aldrig få nog av att se det blodröda havet sluka den väldiga kvällssolen. Med en smekande bris i ansiktet kan jag sitta i timtal och blicka in i den milda solen, som under kvällen låter sig begrundas och låter de knivskarpa dagsstrålarna vila. Kanske vill den säga något. Även solen måste vila, för ingenting är större än det som ryms i en människas kropp, inte ens solen.

Jag besitter ingen andlig tro, men då jag sitter på den plats som jag valt att betrakta som helig så fylls jag av en känsla av samhörighet. En känsla av att allt hör ihop. Du och jag, nuet och dået, havet och himlen. Om jag ska sätta fingret på varför jag fullständigt slukas av den här platsen så tror jag att det är det orörda och tidlösa som är kittlande. Att få sitta på en plats som är fullständigt obefläckad av mänsklig hand och bevittna något som beskådats sedan mänsklighetens vagga. Det får mig att känna mig liten. Fruktansvärt liten. Eller, vänta. Kanske känner jag mig stor. Fruktansvärt stor. Om jag sluter ögonen så kan jag nästan höra tidens hjärtslag, historiens gemenskap, ekon från det förflutna. Ingenting kan födas ur ett oberoende, allting hör samman.

I det ögonblick som jag låter mig hänföras av stillheten så bryts alla bojor och sinnet finner frihet. Skräniga sommargäster, fotbollsresultat och Facebook tynar sakta bort i evighetens periferi. De omständigheter som vanligtvis belastar och tynger själen tappar sin kraft när man kommer i kontakt med det tidlösa. Allt är förgängligt, för att citera Buddha. I detta kontemplerande tillstånd så känns genast de buddhistiska tankarna mycket reella, på ett plan som jag inte skulle välja att kalla religiöst. Att människan är en del av ett evigt kretslopp och en länk i en oändlig kedja är ju lika mycket en buddhistisk tanke som en darwinistisk. Den känslan är vad jag skulle betrakta som allmänmänsklig och något som vistas bortom religionernas värld. Människan är en del av något större. Oberoende av vad vi lägger för värdering i det påståendet.

Det är få platser som försätter mig i detta tillståndet och det slår mig gång på gång att den moderna människan börjar glömma sin sanna natur. Människan är inte ämnad att bo i radhus, e-handla och köpa smulpajsdeg på påse. Människan är ämnad att vara fri. Det är ingen slump att de folk som bott bland Himalayas toppar har nått insikt och stillhet, för de får vistas just där de sanningarna finns tillgängliga. De kan vi varken hitta på Coop, i Paradise Hotel eller Mia Törnblom-böcker. Sanningen gömmer sig i det eviga, vilket är närmre än vi tror."

/Jonathan


Blommor och Bin enligt "Upanishaderna"

I de indiska textsamlingarna "Upanishaderna" vilar det uråldrig kunskap som tillkommit genom tusentals år av kontemplation och meditation, runt trakterna av Ganges-dalen. Lärda präster, brahmaner, har förärats inträde till en värld fylld av mytologiska gudaväsen och visdom som lagrats genom tallösa år. Då vi nordbor fortfarande gick med krökta ryggar och tunna spjut, flödade Induskulturen med utvecklade städer och avancerad teknologi. Idag finns ett exemplar av Upanishaderna i nästan varje svenskt bibliotek och jag tänkte dela med mig av hur de tidigaste hinduerna såg på kärlek och samliv.


Först en uppmaning till mannen:


"Om man sovande eller vaken spiller sin säd, vare sig det är mycket eller bara så här, skall man vidröra den och läsa över den:


   Den säd jag i dag spillde på jorden,
   om den så flutit ut i växter eller vatten,
   den säden tar jag åter!
   Må min mannakraft vända åter till mig,
   åter min glöd, åter min lust:
   må eld och eldhögar inta sina rätta platser!


Så skall han ta den med tummen och ringfingret och stryka ut den mitt på bröstet eller mellan ögonbrynen. Och om han ser sig själv i vattnet, skall han läsa över det: 'I mig må vara glöd, mannakraft, ära, rikedom och goda gärningar."


En annan punkt som tas upp är aldrig så aktuell som i dessa tider då kvinnans roll i samhället ständigt skapar debatt. På den punkten är Upanishaderna mycket tydlig:


"Därför skall man närma sig en skön kvinna då hon lagt av sina orena kläder och kalla henne till sig. Om hon inte ger en vad man begär, skall man muta henne. Om hon ändå inte ger en vad man begär skall man slå henne med en käpp eller med handen och övervinna henne i det att man säger: 'Med min mannakraft och ära tar jag din ära'. Då förlorar hon sin ära"


Upanishaderna lyfter också upp en uråldrig preventionsmetod i ljuset. Denna metod har prövats genom generationer och har aldrig slagit fel:


"Om man inte vill att hon skall bli havande skall man föra in sin lem i henne, lägga sin mun mot hennes mun, andas in och ut igen med orden: 'Med min mannakraft och säd tar jag säden åter från dig!' Då blir hon utan säd."


Om man däremot önskar en liten krabat och vill vara säker på att startskottet för ett niomånadersmaraton ska ljuda så ska man följa nedanstående instruktion:


"Så särar man på hennes lår med orden: 'Sära er, himmel och jord!' Så för man in sin lem i henne, lägger sin mun mot hennes mun och stryker henne tre gånger medhårs med orden:


   Må Vishnu bereda skötet; må Tvastr snida formerna,
   må Prajapati bestänka dig; må Dhatr lägga ett barn i dig!
   Lägg ett barn, Sinivali! Lägg ett barn, du bredflätade!
   Må de lotusbekransade Asvinerna lägga ett barn i dig!


Dessa tidlösa kunskapstraditioner har varit dolda för oss i västvärlden under tusentals år, men i dagens kommunikationssamhälle kan vi snabbt nå dem och ta dem till oss. Det gäller därför att ta vara på varje stavelse och möta råden på ett seriöst och bejakande sätt.


   Sluta aldrig att söka.
      Sluta aldrig att lyssna.
         Sluta aldrig att älska.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0