En Stank av Bränt. pt. 2

Att baka scones är fruktansvärt enkelt. Jag har bakat scones massvis av gånger och det har alltid blivit plåtar med härligt väldoftande, gyllenbruna läckerheter. Men igår förvandlades sconesbakandet till en ren och skär kitchen nightmare...

Näsan rann, halsen kliade och ögonen tårades. Jag höll på att bli sjuk och det gjorde mig deppig. Jag behövde något som muntrade upp, något mysigt. Därför beslöt jag mig för att baka scones till mig och Fröken Söt. Efter att ögnat igenom receptet log jag brett. Det här kan inte misslyckas. Jag rörde och knådade och då det i receptet stod "nu skall du ha en smidig och behändig deg" höll jag i något som mer liknade vattnig gröt. Här kanske många tänker att jag borde stannat upp och funderat, kanske till och med gjort om. Ni som tänker så känner mig uppenbarligen inget vidare. Jag klickade istället upp den klibbiga "degen" på ett prassligt bakplåtspapper och penslade på mjölk med en gaffel. Sedan, skjuts in i ugnen!
   Nu var det bara att vänta.
   Efter en stund påpekar Fröken Söt att det luktar bränt från köket. Åh, nej, det är bara jag som tänder lite ljus. Jag har full koll. Det är bara lite mjölk som runnit ner på bakplåtspappret och nu bränts vid, inget konstigt alls. Efter ytterligare minuter hör jag Fröken Söts lätta fotsteg som nu närmar sig köket. När hon dyker upp i dörrkarmen, sätter sig på huk vid ugnen och får syn på de lätt vidbrända degklumparna börjar hon skratta så hon knappt vet vad hon heter. Slutligen utbrister hon: "Okej, var är dom riktiga sconesen då?". Eh, det här är de riktiga sconesen. Dom kanske inte är vackra, men dom är mina, och jag tycker om dom precis som dom är. Fröken Söt lämnar köket, jag förbereder varsin kopp te och ställer fram ost och marmelad. Vi har ju inte smakat dem än. Det är ju trots allt insidan som räknas.
   När jag tagit ur den rykande plåten ur ugnen och låtit sconesen svalna en aning för jag sakta en av dem mot munnen. Inte så pjåkigt trots allt. Jag rusar stolt ut i salongen och proklamerar stolt: dom var jättegoda, påminner lite om skorpor. Fröken Söt svarar då kort att scones inte ska smaka som skorpor.
   Hon har en poäng där. 
   Som tur är är ju skorpor också gott och med mycket smör, ost och marmelad så smakade de faktiskt helt okej. De avnjöts framför ett avsnitt av "Bert" och kvällen blev trots allt ganska lyckad. Nu hoppas jag bara på att förkylningen inte blir värre och förhoppningsvis sjunker undan tills imorgon, för då får vi lite besök. 

   Tack och adjö, senapsfrö! /J 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0