Penseldrag och Översittar-pop

Jag är en av mina bästa vänner. Under årens lopp har jag spenderat en hel massa tid med mig själv och vi har delat både glada och ledsna stunder. Jag kan prata om allt med mig själv. Trodde jag. Fram tills idag. 
Jag gillar visst att måla.
 
Varför har jag aldrig berättat det för mig själv?

Lägenheten luktar starkt av målarfärg. Händerna spräckligt vitfläckiga. Jag har målat. En hylla.
Det var skoj. 

I arla morgonstund promenerade jag stolt in på Coop Bygg, ett ställe där långhåriga lärarstudenter med Ludwig Feuerbachs samlade skrifter i bokhyllan är mer sällsynta än missnöjda iPhone-ägare. Väl inne fick jag god hjälp av vänlig man med mustasch och vandrade ut därifrån med en

välfylld plastkasse:

 
- Vit Grundfärg 0,5 l
- Antikvit Målarfärg 0,9 l
- 1 st pensel
- 1 st grovt sandpapper (Vilket jag förlade i kassan och kom hem utan. Tur att bästa flickvännen hade gömt lite sandpapper i ena kökslådan.)


Innan vi går vidare bör tilläggas att inköpen var i underkant och jag fick, med något tyngre steg, gå efter mer grundfärg. Observera: Vägen. Till. Coop. Är. Lång.    

Resten av dagen har jag spenderat med att måla. Lyssnat på ett flertal sommarpratare, däribland Amanda Jensen, Andres Lokko, Jonas Gardell, John Ajvide Lindqvist, Klas Östergren, m.fl. (med viss reservation för att jag kan han nämnt samtliga)

_______________________________________________________________________________________________

Tips På Bra Målarmusik:

Detektivbyrån

_______________________________________________________________________________________________


Det har med andra ord varit en lugn, närmast terapeutisk, dag. Bara jag. Penseln. Och spännande människor som har delat med sig av sina tankar, funderingar och öden. Att dela med sig av saker verkar dock inte vara min starka sida. Som ovan nämnt så gillar jag uppenbarligen att måla. Jag har, ursäkta mig, för fan haft 22 år på mig att berätta detta. Under en period, då Andre Lokkos pretentiösa förstå-sig-på-elektro-pop strömmade ur högtalarna, svassade jag runt iförd endast kalsonger och linne och skvätte målarfärg på hyllan. Som en riktig konstnär. Som en sån där man ser i franska filmer. Figure-toi!

Jag är medveten om att resultatet är undermåligt, kanske rent av dåligt. Jag är medveten om att målarfärgskostnaderna skulle kunna bekosta en ny vit hylla, samma modell. Men jag har haft en helt underbar dag med penseln. Snacka om att rensa tankar, smutsa ner dem igen, rensa på nytt... Jag är väl medveten om att jag kanske knappt vågar ha hyllan framme, men det gör inte så mycket, den har skänkt mig mycket lycka. Den har berättat för mig att jag, just det, jag, gillar att måla.

Bra för idag.

...eller...vänta...såg förresten en reklampelare på stan idag. Nåt tidningsbolag som uppmanade folk att vara mer osociala. Stora svensklärarfingret fram. Asociala. Asociala.

Sådärja.

/J


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0