carlemar

Sommaren på Ramsvik börjar så sakteligen lida mot sitt slut. Det har varit tre intensiva veckor. Mindre än en kvar. Känner mig fysiskt sliten på grund av bristande rutiner och påfrestande arbetspass. Att sluta 01.00 och börja 08.00 känns allt annat än fackligt. Men det är inget jag beklagar mig över. Om jag ändå är här kan jag ju likaväl jobba. Sola är ju skönt, men det betalar inte hyran. Tyvärr. Folk här säger att jag inte får åka härifrån. Men det får jag. Frågan är snarare om jag vill. Det vill jag nog. Men det är svårt att slita sig härifrån. Kommer sakna alla mina nyfunna vänner. Och förhoppningsvis finna mina gamla vänner igen. Det är något jag ser fram emot. Det är något som är säkert.